Många par som ska gifta sig ser brudöverlämning som en gullig, harmlös gest som de sett på prinsessbröllop såväl som ett otal gånger i amerikanska filmer.

Men den senaste veckan har präster och biskopar i lokala medier uttryckt kritik mot den nykonservativa trenden och dess tveksamma symbolik. Biskop Fredrik Modéus i Växjö stift säger exempelvis till P4 Kronoberg att brudöverlämning kan få kvinnan att uppfattas som en ägodel som lämnas vidare från en man till en annan.

Inspirerad av filmer

Medan brudöverlämning knappt existerade i Sverige på 1990-talet, har den under 2010-talet blivit populär, enligt Yvonne Hallin, kyrkoherde i Djurö, Möja och Nämndö församling i Stockholms skärgård. Inspiration från amerikanska filmer och prinsessbröllop är ett par förklaringar till trenden, gissar hon, och menar att det så gott som alltid är bruden som uttrycker önskemål om att bli ledd till altaret av sin far.

– Jag har inte varit med om att det är brudgummen som vill det, säger Yvonne Hallin till TT.

Andra blivande brudar som är skilsmässobarn med en far som försvunnit när de var små, kan se gesten som ett sätt att återknyta kontakten med sin far, enligt Yvonne Hallin.

”Uttryck för förtryck”

Själv brukar hon avråda från symbolhandlingen, även om hon inte förbjuder den om paret insisterar. Människor som levt jämställda bör inte hemfalla åt en i grunden förtryckande handling som symboliserar att bruden inte själv är myndig, tycker hon.

– Allt i kyrkan är en symbolhandling, även om vi inte lägger någon betydelse i det. Många par ändrar sig när jag berättar den symboliska innebörden av brudöverlämning, berättar Yvonne Hallin.