Sommaren 2011 var hektisk i Annie Lööfs liv. Båda hennes svärföräldrar gick på kort tid bort i cancer, samtidigt var hon en av tre som kandiderade till att efterträda Maud Olofsson som partiledare för Centern.
I ”Nyfiken på partiledaren” berättar hon för Poul Perris om hur hon gick igenom det.
– Det gör ju att man ser livet på ett helt annat sätt när man går igenom. Alltså, förlusten av människor som man älskar väldigt mycket.
Hur påverkar det dig då med en sån sak som när dina svärföräldrar går bort?
– Framförallt påverkar det min man och hans familj på ett väldigt nära sätt. Där ska jag ju som fru stödja och finnas till hands i såna situationer. När det händer såna här saker inser man ju att det som är viktigt här i livet är ju att familjen man har är frisk.
– Det kan låta klyschigt när man drabbas av såna sorger som jag har fått se på väldigt nära håll blir man väldigt väldigt beroende av att faktiskt hitta tiden till att bara vara Annie, att bara vara med familjen. Det är det som skapar trygghet och stadga.
Tvingades avbryta semestern
2012 blev också intensivt. Skandalen under sommaren kring Tillväxtverkets representationskonto ledde till stora diskussioner om Annie Lööfs roll som näringsminister, och på senhösten samma år exploderade debatten kring partiets idéprogram.
Debatten kring förslag som fri invandring, månggifte och slopad skolplikt gjorde att Lööf kände sig tvingad att avbryta en Thailandsemester.
Hur var det för dig under den perioden och när du satt på flyget och åkte hem? Vad gick runt i huvudet?
– Framförallt att jag skulle åka hem och berätta om Centerpartiets värderingar. Sedan framförallt säga nej och markera de förslag som många med mig uppfattade som otroligt provocerande och alltför långtgående inte var Centerpartiets värderingar och det tyckte jag att jag lyckades städa undan.
– Det program som vi tog i mars finns en väldigt stor enighet bakom och som är vägledande nu i decennier framåt.
I dag så är du partiledare, vad var det som fick dig att ta dig an rollen?
– Det är ju som jag ser det en otroligt fin förtroendepost, att få möjlighet att leda ett parti med så lång historia och att inte bara få väljarnas förtroende utan medlemmarna i Centerpartiets förtroende att se till att Centerpartiet växer.
Vad var det hos dig som drev dig? Du berättade om att du var den här tjejen som var lite av en ledare...
– Jag har nog alltid velat testa om det går. Det finns ju ganska många olyckskorpar i samhället, jantemänniskor som säger ”det där går aldrig”. Så var det när jag kom in i riksdagen, det var många som hade sagt att du ”får inte bli så ledsen om du inte kommer in”.
– Då kände jag att jag ska minsann visa dem. Likadant var det inför detta, kan man vara så ung och ändå bli partiledare? Jag är väldigt stolt över att jag har ett parti som vågar utmana etablissemanget och gubbväldet på det sättet.
Mobbning ”skar in i hjärtat”
Lööf berättar också om skoltiden. Om hur hon med sitt röda hår stack ut och fick utstå att folk drog henne i håret och sa elaka saker.
Samtidigt säger hon att det är ”väldigt marginaliserade saker i mitt liv” och att det inte går att jämföra med den mobbning som finns och har funnits i skolorna, något som ”skar in i hjärtat” på Lööf.
– Jämfört det jag har utstått och det som många utstår och utstod under min tid är det som jag sa väldigt marginaliserat det jag fick utstå. Jag var kamratstödjare under nästan hela skoltiden till sådana som fick utstå fruktansvärda saker och då pratar vi om saker som gör att man inte kommer till skolan, man har ont i magen.
– De personerna hade jag väldigt mycket prat med och har fortfarande kontakter med på Facebook i dag till exempel. Rättvisepatoset för mig, att se alla människor, den har varit väldigt viktig för mig.