I samband med konflikten efter Romarrikets sammanbrott och vandalernas plundring av Rom utgick en bannbulla för kristna att äta hästkött, för det åt vandalerna, menar måltidsforskaren Richard Tellström.
– Samma med den tyska kulturen, liksom vi i Sverige genom asatron. Men när vi kristnades på 900-talet fick vi lära oss att äta bröd, och att inte äta hästkött.
Myten om Brunte
Richard Tellström menar att uppfattningen om hästen Brunte, att vi skulle ha en ovilja att äta hästkött på grund av hästen som en familjemedlem, inte stämmer.
– Nej, tidigare hade vi ju kor, getter och grisar inne i husen vintertid, djur som vi sedan slaktade. Och kaninburar var vanligt förr. Folk tog själva död på kaninerna och åt upp dem.
Det är en efterhandskonstruktion som gör att vi tror det finns en funktionell förklaring till att vi inte äter en viss mat.
Richard Tellström menar att vi delar in saker i ätbart och icke ätbart och att vi definierar det av gammal vana, utan att tänka på det. Men mat som vi uppskattar måste vara accepterad, det räcker inte med att den är god.
”Häst och hund är gott”
– Se på både hundkött och hästkött. Det är objektivt bevisat att det är gott, men det är inte accepterat hos oss, däremot hos andra. Skulle vi få i oss hund skulle vi kanske kräkas för att det inte är kulturellt accepterat hos oss.
Richard Tellström menar att vi klassificerar maten via olika variabler.
1. Religiösa. Hästkött, griskött(muslimer, judar) mm.
2. Sociala. Vi äter kräftor men inte hund, katt och andra husdjur. I Landet Brunsås skulle ett inköpt marsvin grillas, något som görs på många restauranger i Peru. Det blev sådana skriverier att inslaget inte sändes.
3. Övergripande kulturella. Till exempel svamp som överklassen ätit sedan 1500-talet. Men det var först när vi började gå ut i skog och mark på 1950-talet som det blev generellt accepterat.
Sälkött gav obehag
Richard Tellström ger ytterligare ett exempel.
– Jag var i Norge för en tid sedan och köpte sälkött som jag tillagade. Men jag klarade bara av att ta en tugga, sedan kände jag ett stort obehag i flera timmar. Valkött som jag också åt gick däremot bra, för det hade jag ätit som barn, och klassificerat som ätligt.
I en dokumentär om inuiter som sändes i SVT för länge sedan visades hur pappan efter en jakt kom hem med en säl i kanoten. Han styckade sälen vid stranden och gav rå sällever till både barn och hundar som stod och tittade på. Alla tuggade glatt i sig de blodiga leverbitarna som betraktades som godsaker.
– Matkulturen sitter i huvudet, inte i munnen. Det är hjärnspöken, säger Richard Tellström och ger ytterligare ett exempel.
Kaffe tar 14 dagar att lära sig dricka
– Kaffe är mycket beskt, det tar 14 dagar att lära sig dricka det. Men det ger stor social vinst, därför gör vi det. Gemenskap, tillhörighet, vara en del av gruppen, få ett erkännande. Mat är det mest laddade kulturella området som vi har och som vi uttrycker oss med.
Och maten förändras hela tiden. Tidigare åt vi fisk och tog bort benen i munnen. Nu ska det vara filé, och tidigare recept på fiskar som karp, lake, mört, braxen och ruda används inte längre.
Det gäller också kött. Fläskkotlett har blivit benfri fläskytterfilé, vårkycklingen har blivit vardagsmat, helst som filé. Kokt höns med curry lagas inte längre.
– Vi kokar knappast mat längre. Riktig mat är stekt mat, speciellt för den yngre generationen, säger Richard Tellström. Smaklinjer bryts, nya kommer till. Den unga generationen tar plats genom egna matvanor och välja bort föräldravanorna.
På vilket sätt har invandrarna påverkat våra matvanor?
– Inte speciellt mycket eftersom de står lägre på den etablerade normskalan, menar Richard Tellström. Den etniska mat vi tar till oss plockar vi upp från kulturella sammanhang som vi ser upp till. Det är tre platser som styr våra kulturella värderingar som musik, konst, litteratur, teater, sätt att skriva; Paris, London och New York.
– Den mat som vi tycker är okej har filtrerats genom detta storstadsfilter. Det kan vi följa allt sedan 1600-talet vid Versaille, industrialismen i England och sedan USA från mitten av 1800-talet, förklarar Richard Tellström.
Pizza från Rivieran
Till och med pasta och pizza kommer från dessa länder. Den industriella pastan från England och USA, pizzan från franska Rivieran genom Bengt Wedholm som introducerade den på restaurang Östergök på Östermalm i Stockholm.
– Nya matvanor kommer oftast från kultureliten, de är introduktörerna. Om de säger att ny mat är fint och mondänt, då tycker vi det är okej. Vi är ganska ängsliga, anser Richard Tellström.
Åter till hästköttet. Och varför Richard Tellström menar att hästlasagne kan göra att vi förlorar vår sociala position som vi är så rädda för.
– Maten är farlig. Vad skulle hända på jobbet eller hemma om vi köpte häst- eller hundlasagne? Det skulle kunna innebära att vi blir utfrysta och förlorar position och karriärmöjligheter. Det är det värsta som kan hända oss människor. Det är därför det är så riskfyllt med hästköttet just nu.