– Allt jag ville ha, och jag tror att det gäller många ungdomar, var ett hem att komma till, där du kan zappa på tv:n, snacka med dina fosterföräldrar, ha en middagstid där alla samlas runt bordet. Det var vad jag drömde om, att få ha en gemenskap, en familj, men så blev det inte riktigt.

Marie var i tidiga tonåren när hon hade sina första kontakter med socialtjänsten. Inte för att hon själv hade några problem, utan för att det fanns en missbruksproblematik i hennes familj.

Hon tyckte det var en svår situation att få sin röst hörd bland alla vuxna på de här mötena hos socialtjänsten som faktiskt handlade om hennes liv och framtid. Marie blev till slut placerad i ett jourhem.

”Ville inte bo där”

– Jag trivdes inte alls där och sa det till min socialsekreterare ganska många gånger, att jag inte ville bo där. De sa att de inte hade något hem, att de var jätteledsna, men att jag var tvungen att vara kvar där.

Hon rymde till slut och fick sen en placering i ett annat jourhem, där hon stötte på nya typer av problem.

– De var jätteschyssta och så, men de skulle inte vara kvar i Sverige och var ganska tydliga med att de gjorde det här för att ha råd att flytta hem till sitt hemland. Just då trivdes jag jättebra där, men det var väldigt mycket alkohol, vi drack jättemycket med våra jourhemsföräldrar och det var inga läggtider eller mattider, utan man kom och gick lite som man ville. Jag var ändå en av de äldsta, det var barn som bodde där också. De var ganska kaos i de här hemmen.

”Man fick en prissumma på skallen”

Föreningen Maskrosbarn är till för barn och ungdomar som har föräldrar med psykisk ohälsa och missbruk. Maskrosbarn har gjort en undersökning bland 103 av sina medlemmar om hur de upplevt åtgärder och insatser av socialtjänsten.

Rapporten heter ”Jag är bara en påse med pengar” och visar att samtliga av de 103 deltagande i studien vetat om de ekonomiska förutsättningarna för sina placeringar. Marie är således bara ett av många exempel på detta.

– Du är värd mest, dig kommer de aldrig kasta ut härifrån för de får så mycket pengar för dig. I början var jag mest värd, sen kom det ju andra som de fick mer pengar för men, ja... Man fick en prissumma på skallen, liksom, säger hon till SVT Nyheter.

Nu har hon siktet inställt på framtiden, en framtid då hon själv vill jobba med att ta hand om andra.

– Om... när jag har jourhem kommer jag att ge dem kärlek, mat på bordet, ett eget rum. Trygghet. En trygg bas att komma hem till, säger hon.