Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Margit Silberstein: Sveriges självbild har krackelerat

Margit Silberstein, inrikespolitisk kommentator, beskriver politiken efter Olof Palme.

Sverige är den starka välfärdsstaten. I Sverige är det jämställt, barn har rättigheter, förskolan byggs ut, Sveriges röst i världen har betydelse. Den nationella självbilden injicerades in i den gemensamma samhällskroppen under Olof Palmes tid. Trots att självbilden, arvet efter Palme, både krackelerat och kantstötts lever föreställningen om Sverige som mönsterland kvar som ett monument, en modell vi anser att andra borde ta efter.

Visserligen gick något sönder i bilden av den svenska godheten med Åsa Romsons tårar. De markerade paradigmskiftet i svensk flyktingpolitik. Kanske hade Olof Palme också fällt tårar över att han känt sig tvingad att rädda den svenska välfärd han varit så delaktig i att bygga upp, på bekostnad av människor i nöd.

Och troligen hade även han lovat att det strikta och stränga skulle bli kortvarigt för att sedan återgå till det normala och Sverige skulle bli den sortens land igen som han kunde vara stolt över.

Jobbade för europeiskt samarbete

Det är förstås inte möjligt att veta vad Olof Palme hade tänkt och tyckt idag, som om de 30 åren sedan hans död inte skulle ha någon betydelse. Men det är ändå sannolikt att Palmes utrikespolitiska engagemang skulle ha inkluderat EU.

Som ny partiledare agerade han för ett svenskt medlemskap i EEC, som sedan blev EU. Men han fick inte med sig sitt parti, vars motstånd han betecknade som ”radikal chauvinism”. En av de som spjärnade emot var Gunnar Sträng. ”Di där skulle göra min budget”, lär han ha spottat ur sig och Palme fick lägga ned projektet. Debatten i början av 70-talet är som en brygga till den på 90-talet inför vårt medlemskap i EU.

Hade sjungit solo snarare än i kör

”Diktaturens kreatur” och ”Satans mördare”, två välkända Palmecitat. Så talar inte utrikesminister Margot Wallström, men det är ändå tydligt att hon vill gå en egen väg i Palmes anda, trots att hon är bakbunden av EU:s gemensamma utrikespolitik.

Och även om Palme skulle ha varit en vän av EU hade han nog sjungit mera solo än i EU:s kör. Precis som Margot Wallström i dag hade Palme förmodligen stått på barrikaderna för att erkänna Palestina som stat.

Palme polariserade

Mona Sahlin har sagt att det var inte Socialdemokraterna hon gick med i, hon gick med i Olof Palme. Han tjusade inte bara henne, han attraherade den unga generationen med sin passion och sina ord. Orden, som kunde vara så farliga för att de var starka med en glöd som fick människor att antingen skygga eller smälta, älska eller hata. Med sin retorik fick han politiken att bli ideologisk.

Samtidigt lyckades han faktiskt med konststycket att föra de politiska reformerna i hamn i den så kallade lotteririksdagen 1973-1976, där det vägde precis jämnt mellan borgerliga och socialistiska ledamöter.

Men han polariserade – på gott och ont – och drog upp rakbladsvassa skiljelinjer i politikens landskap, särskilt i utrikespolitiken. De som främst sögs in i Olof Palmes värld, unga i storstäderna, är samma grupper som idag vänder partiet ryggen.

Dubbelmoral kring vapenexport

Svensktillverkade vapen, som ska säljas till andra länder är en långvarig ångest för Socialdemokraterna, inte minst nu när Socialdemokraterna regerar med Miljöpartiet. Men vapenexporten är mera ett spöke, som går igen, än ett arv från Palmes tid.

Dubbla tungor och en oundviklig och inbyggd dubbelmoral kring vapenexporten lever kvar. Olof Palmes oförsonlighet och kraftuttryck mot diktaturer hindrade honom inte att, som någon uttryckt det, tala om fred på morgonen och marknadsföra Boforskanoner på kvällen.

Mönsterlandet Sverige krackelerade även på Olof Palmes tid.

Palmemordet 30 år

Mer i ämnet