Enligt regeringen handlar det främst om låntagare bosatta utomlands som inte betalar tillbaka sina studielån i tillräckligt hög omfattning.
– Vi har ett väldigt generöst och frikostigt system som gör det möjligt för många att läsa på högskola och universitet, men då är det också viktigt att man sköter sina återbetalningar och gör rätt för sig, säger Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning.
Hur många är det som inte gör rätt för sig?
– Det är alldeles för många. Framförallt har vi sett en negativ trend de senaste åren, att det är fler och större belopp. Det är därför vi ger det här uppdraget till Centrala studiestödsnämnden.
Flera miljarder saknas
Uppdraget, som formellt ska klubbas vid torsdagens regeringssammanträde, innebär att CSN ska analysera varför inbetalningarna från låntagare bosatta utomlands minskar, och hur man ska kunna få tillbaka mer av pengarna.
Totalt är de utlandsbosatta låntagarna skyldiga 14,6 miljarder kronor i utbetalt studielån. Enligt regeringen finns risk för att knappt 4 miljarder kronor av dessa inte kommer att betalas tillbaka av låntagarna. Dessutom saknar CSN adress till 18.000 personer, dessa är skyldiga sammanlagt två miljarder kronor i studielån.
Återbetalningsgraden bland utlandsbosatta med studielån har enligt regeringen sjunkit sedan 2013, med cirka en procentenhet per år. Förra året betalades ungefär 70 procent av vad som begärdes, jämfört med en återbetalningsgrad på 94 procent för låntagare i Sverige.
”Pengarna behövs”
Uppdraget till CSN ska redovisas för regeringen senast den 31 januari 2017. I ett andra steg ska man också analysera skälen till att inbetalningarna från låntagare utomlands minskar. Den delen ska redovisas den 31 mars nästa år.
– Vi vill se en första rapport i början på nästa år, med förslag på åtgärder. Sedan får vi successivt se till att stödja CSN i det arbete som de behöver göra för att öka återbetalningarna, säger Helene Hellmark Knutsson (S).
Hur mycket pengar räknar du med att man ska kunna få igen på det här sättet?
– Just nu ser vi att det är ungefär sex miljarder som är osäkra fordringar och det har varit en ökande trend de senaste tre åren. Kan vi vända den trenden och se till att det snarare minskar framöver så är det värdefullt. De här pengarna behövs.