Andreas Johansson Heinö, knuten till tankesmedjan Timbro, och Ann-Cathrine Jungar vid Södertörns högskola är båda statsvetare och gästade Agenda för att kommentera reportaget om Jimmie Åkessons turné till arbetsplatser runtom i landet.
De protester som Jimmie Åkesson har mött på de arbetsplatser han besökt – från vanliga anställda – hur stort problem är det för honom?
– Protester har kantat SD:s väg de senaste fem-sex åren. Det är i någon mening deras livsluft, sade Andreas Johansson Heinö.
Att det är brandmän och sjuksköterskor som protesterar – är det ett större problem för Jimmie Åkesson än tidigare protester?
– Antietablissemangspartier som Sverigedemokraterna säger sig tala för folket, men man ska komma ihåg att de talar för ett folk vars åsikter de etablerade politiska partierna har nonchalerat. Det handlar om vissa åsikter och känslor man har inför invandring. Man säger ofta att man talar för en tyst majoritet, som i realiteten är en tyst minoritet. Man kan nog bibehålla sin retorik trots de här protesterna, sade Ann-Cathrine Jungar.
SD vill med turnén bredda bilden av partiet, att det inte bara handlar om invandringsfrågor. Samtidigt är det väl för inställningen till invandring som deras väljare sökt sig till dem?
– Absolut, invandringspolitiken är den viktigaste frågan för deras väljare. Men de har också haft ståndpunkter i många andra frågor. Som riksdagsparti har de positionerat sig allt mer. Det finns en ganska stor överensstämmelse mellan partiet och dess väljare inte bara vad gäller invandring utan också vad gäller EU, lag och ordning, men också i ekonomiska frågor och synen på välfärden. Jag tror inte breddningen av politiken kommer att ändra partiets väljarbas, sade Ann-Cathrine Jungar.
Vilka väljare är man ute efter att attrahera genom att tala om annat än invandringsfrågan?
– Fördelen för SD är att de är helt ensamma i invandringsfrågan, där finns ingen konkurrens. Det gör det ganska lätt för dem. Alla andra viktiga politiska frågor i Sverige – skolan, jobben, skatterna – där är det hög konkurrens mellan partierna. Invandringsfrågan är den enda där ett parti är ensamt om en populär ståndpunkt. Alla vet vad SD tycker. Däremot handlar det om att vinna de väljare som är hyfsat positiva till SD i invandringsfrågan, men som skräms bort av att det är ett enfrågeparti, ett rasistiskt parti. Där har de att vinna på att bredda sig, sade Andreas Johansson Heinö.
Hur mycket handlar det om att bryta SD:s isolering i riksdagen?
– På lång sikt är det viktigt att inte framstå som ett onödigt parti. SD kom in som en protest mot de etablerade partiernas invandringspolitik, det lyckades 2010, det kommer sannolikt att räcka även 2014. Men på lång sikt, om invandringspolitiken fortsätter gå i en riktning som är tvärtemot vad SD:s väljare vill ha, om väljarna märker att SD inte gör någon skillnad, då hamnar de i ett nytt läge där de måste sälja in till sina väljare varför de finns, sade Andreas Johansson Heinö.
Finns det en sådan risk med väljarnas tålamod, om de märker att partiet de röstat på inte får något att säga till om?
– Ja och därför är det viktigt att positionera sig i andra frågor. Som vågmästarparti kan SD visa att de har betydelse för annan politik. På längre sikt kan man förvänta sig att i utbyte mot att kunna bryta sin politiska isolering kan SD också få mer att säga till om vad gäller invandrings– och integrationspolitik. Men det tycks vara en lång väg dit, sade Ann-Cathrine Jungar.
Hur stor är risken med att vara isolerad på det här viset?
– Det finns exempel från Belgien där Vlaams Belang har varit isolerat en lång tid och där väljarstödet har gått ner. Men det har gått ner för att det har kommit ett nytt, mer moderat parti, den nya flamländska alliansen. Det krävs att det kommer ett nytt mer moderat parti som kan ta över invandringsfrågan och invandringskritiken, sade Ann-Cathrine Jungar.
Hur troligt är det att dörren öppnas för SD till slut?
– Man har inte kommit en millimeter närmare i dag än 2010. Inget tyder i nuläget på att man skulle komma till ett sådant läge. Däremot är erfarenheten från nästan hela Europa att den här typen av partier får någon form av inflytande så småningom. Men Sverige är ett svårt fall för den här typen av partier, avslutade Andreas Johansson Heinö.