Det verkar så enkelt. Två tabletter som gör att du slipper vara gravid. Den som gör en medicinsk abort slipper kirurgiska ingrepp. Kombinationen av två läkemedel för att, enkelt förklarat, framkalla ett missfall är en svensk uppfinning. Den anses vara tillräckligt ofarlig för att ett läkarbesök ibland ska vara helt onödigt.

Men för vissa blir den en fruktansvärd upplevelse. Så var det för Wilma Eliasson, som gjorde abort för tre år sedan. Ingen hade sagt till henne att det skulle göra ont.

– Den smärtan som jag upplevde var ju verkligen traumatisk för att den kom som en chock. Jag var inte beredd på den. Jag visste inte hur jag skulle andas, jag visste inte hur jag skulle tänka. Det var väldigt mycket ångest, och den här rädslan. Jag var väldigt rädd under hela aborten.

”Nästintill deprimerad”

Även för Isabell Höjman, som också har gjort abort, kom komplikationerna som en chock. Hon blödde i 62 dagar. I början sa sjukvårdspersonalen att det var normalt. Det dröjde 50 dagar innan hon fick ordentlig hjälp. Då hade hon fått tablettkombinationen två gånger, utan att aborten lyckades.

– Det forsade rakt ner, det såg ut som att jag hade mördat någon. Jag gick i mitt eget blod, säger Isabell Höjman.

Till slut fick hon göra en skrapning. Men i hennes fall blev besvären mer än fysiska.

– Bristen på järn och det jag hade varit med om psykiskt gjorde att jag blev väldigt låg och nästintill deprimerad. Jag hade inte lust att göra någonting.

Statistik saknas

I dag finns det ingen myndighet som har statistik på hur många som drabbas av fysiska besvär efter en abort. Det finns inte heller några riktlinjer från Socialstyrelsen kring vad sjukvårdspersonalen måste meddela patienten när det gäller abortsmärta.

– Jag tycker inte att Socialstyrelsen ska behöva ha riktlinjer för hur mycket man ska informera om smärta. Personalen måste ha så pass mycket känsla för patienten att man förstår hur mycket behov av information den behöver. Om patienten verkar tro att det är en enkel grej brukar jag bre på för att understryka allvaret, säger barnmorskan Pia Karlsson.

”Jätteilla”

Hon påpekar att barnmorskor ofta ser hur dåligt en person kan må under en abort, och att de ofta har mer tid för en patient än en läkare har. Därför borde de kunna informera ordentligt, menar hon.

– Har informationen brustit är det jätteilla. Det är viktigt att ge en nyanserad bild och förklara att det inte bara är att ta en tablett, men också att det inte är säkert att det kommer att vara ett helvete. Om man inte får ordentlig information kan jag tänka mig att man blir chockad och livrädd.

Slet av sig kläderna

Det var just det som hände Wilma Eliasson.

– Jag kommer ihåg att jag slet av mig alla mina kläder och låg i underkläder för att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag gick in på toaletten och la mig på golvet bara för att känna den kalla plastmattan på kinden.