I sitt anförande sade Nobelkommitténs andra ordförande Berit Reiss-Andersen att ledamöterna hade uppmanats att vänta ett år för att se om fredsprocessen skulle lyckas.

– Enligt vår uppfattning fanns det ingen tid att mista. Tvärtom, fredsprocessen var i överhängande fara att haverera och behövde allt det internationella stöd den kunde få, sade hon.

Santos sade att Nobelpriset kom som en överraskning:

– Jag måste erkänna för er att den här nyheten kom som en skänk från ovan. Vid en tidpunkt när vårt skepp var på drift var Nobelpriset medvinden som hjälpte oss att nå vår destination: fredens hamn! Tack, tack så mycket för denna röstning för förtroende och tillit.

”Ouppnåelig dröm”

Han belönas för sin uthållighet när det gäller att få slut på inbördeskriget som plågat landet i 52 års tid.

I sitt tal sade Santos att fred för de flesta colombianer framstod som en ouppnåelig dröm för sex år sedan.

– I dag efter sex år av seriösa och ofta intensiva, svåra förhandlingar, står jag framför er och världen och tillkännager med djup ödmjukhet och tacksamhet att det colombianska folket med hjälp av våra vänner runtom i världen håller på att vända det omöjliga till det möjliga.

Rådhuset var för dagen pyntat med drygt 10.000 nejlikor och rosor från Colombia.

Norsk hjälp

Fredsprocessen har pågått i sex år. De till en början hemliga förhandlingarna med Farc övergick i formella sådana med norsk och kubansk hjälp.

Den främsta motparten i förhandlingarna för att uppnå en varaktig fred var Colombias väpnade revolutionära styrkor (Farc), som bildades 1964. Det uttalade målet för gerillan var en rättvis fördelning av jord, ett krav som nu blivit ett löfte i fredsavtalet. Som ett led i omvandlingen övergår Farc nu till att bli ett politiskt parti.