Miljöpartiets valberedning lämnade i går besked om att man föreslår nuvarande biståndsminister Isabella Lövin som nytt kvinnligt språkrör.
Samtidigt meddelade Romson att hon avgår ur regeringen och avslutar sitt uppdrag som klimat- och miljöminister efter kongressen.
Birger Schlaug menar att bytet är naturligt, men att Lövin får det tufft att växa in i rollen som nytt språkrör.
– Isabella Lövin kan nog ses som en naurlig efterträdare till Åsa Romson men själva tidpunkten är nog inte alls den allra bästa. Tvärtom hade hon behövt ett par år till på sig att växa in i partiet och den gröna ideologin som handlar om synen på arbete.
”Vet inte om valberedningen har koll”
Har hon inte landat i de frågorna ännu?
– Nej hon har haft tid till det. Hon har inte haft något uppdrag inom partiet egentligen. Det är svårt att hoppa in så här. Jag vet inte om valberedningen har koll på var hon står i frågor om arbetslinje och vinster i välfärd och sånt.
Ska inte en valberedning ha tagit reda på sådant?
– Jo det tycker jag.
Det låter lite som att man byter ledare för att få PR-vinster snarare än ideologiska vinster?
– Ja det är väl så. Kritiken mot Åsa Romson har varit att hon haft dålig retorik och radat bisatser på varandra och att det har varit svårt att förstå henne. Mindre kritik har ju varit mot hennes jobb som miljöminister. Där har hon delvis gjort ett väldigt bra jobb.
Åsa Romson petas men Gustav Fridolin får valberedningens fortsatta förtroende – vad tycket du om det?
– På ett sätt är det väldigt konstigt. Eftersom de här krisveckorna mest har handlat om sådant som Gustav Fridolin varit mer ansvarig för. Dels den här planeringschefen som skulle hjälpa till vid en SVT-intervju. Han var handplockad av Gustav. Kaplan var handplockad av Gustav och så vidare. Medan jag tror att Isabella Lövin var handplockad av Åsa Romson.
”Sket fullständigt i sina karriärer”
Tror du att Gustav Fridolin får medlemmarnas förtroende vid stämman i helgen?
– Ja, under förutsättning att ingen annan dyker upp.
Kan det hända på en MP-stämma?
– Jag kan tänka mig att trycket på Carl Schlyter blir väldigt stort.
Inte finansmarknadsminister Per Bolund?
– Skulle man ta Per Bolund, så skulle man ta ett steg åt ytterligare avideologisering.
Hur djup är krisen i Miljöpartiet denna gång?
– Den är väl lika djup som efter valet 1991 när Miljpartiet åkte ur riksdagen och ingen trodde att partiet skulle komma tillbaka. Då kom vi tillbaka. Skillnaden är att då drevs partiet både kommunalt och regionalt och på riksnivå av eldsjälar som sket fullständigt i sin karriärer.
– I dag vete i sjutton vad som driver partiet.
Det talas mycket om en nystart – vad menar du krävs för att Miljöpartiet ska gå stärkt ur den här krisen?
– Det är inte bara att byta ansikten utan det är i sådana fall politiken.
– Man säger att politiken ska skärpas. Men i vad ska den kunna skärpas när man sitter i en regering? Ska Miljöpartiet plötsligt ta kamp för att stoppa värdlandsavtalet med Nato. Ska partiet ta kamp mot arbetslinjen, eller vad ska man göra?