Cecilia Mille, biolog på Djurens Rätt, gästade Gomorron Sverigetillsammans med Mats Forslund, som är expert på handel med hotade arter påVärldsnaturfonden.
Det är inte svårt att förstå att det här är plågsamt fördjuren. Vad vet man om ormars och ödlors känsel?
– Deras upplevelse av smärta ligger väldigt nära vår. Det ären tidigt utvecklad skyddsmekanism för alla djur. Vi kan föreställa oss att detär ungefär som det skulle vara för oss, säger Cecilia Mille.
På frågan om varför djuren flås levande svarar hon:
– Jag tror det har att göra med att människorna som utfördet här arbetet har tränats i att tänka bort sin empati. Det måste de för attkunna göra det här.
Man gör det alltså av praktiska skäl? Man behöver inte dödadjuret först, det går lika bra så här?
– Ja det går snabbare och det är billigare.
Mats Forslund från Världsnaturfonden tycker att man ivarje fall ska tänka sig för innan man köper dessa skinnprodukter.
Mats Forslund, i vilka länder förekommer det härdjurplågeriet?
– Det är i varmare områden som Sydamerika, Afrika och Asien.
Hur mycket omsätter den här industrin?
– Det är mångmiljardbelopp som omsätts årligen. En nyrapport från december förra året visar på handeln med pytonormar från Asien.Den omsätter ungefär en miljard USA–dollar varje år och omfattar ungefär500.000 pytonormar. En stor del av de här skinnen går faktiskt till Europa,säger Mats Forslund.
Och de här skinnen även finns i Sverige, enligt MatsForslund.
– Det görs olika saker av dem, skor, väskor, klockarmband…
Man tror ändå att det som säljs i Sverige ärkontrollerat?
– Officiellt är det lagligt. Men rapporter visar att detfinns stora brister i kontrollen och bakomliggande dokumentation. Man vetegentligen inte hur det här påverkar den vilda populationen. De här djuren harockså en funktion ute i naturen. De är en viktig del av ekosystemet som dåockså rubbas. En del tas på små öar och där kanske man tar bort en väldigt storandel eller tar bort dem helt.
Det är väl också så att köper man en väska för 10.000 kronorgår det inte så mycket pengar till den som har flått det här djuret?
– Enligt rapporter är det ungefär 0,5 procent avslutförsäljningsvärdet. Det handlar om fattiga människor som får en extrainkomst. Sedan ska man komma ihåg att det är vi som driver det här. Det är juvi som köper. Och det är vi som kan ställa krav, säger Mats Forslund.
Hur jobbar ni på Djurens rätt med den här frågan?
– Framför allt med konsumentinformation. Genom att tala omvar man kan hitta alternativ till den här typen av produkter, säger Cecilia Mille.
Du menar att man inte ska köpa ödle– ellerormskinnsprodukter överhuvudtaget?
– Absolut, det ska man låta bli.
Ser ofta liknande bilder
Cecilia Mille säger att hon som representant för endjurskyddsorganisation inte alls blir förvånad över att se de här bilderna. Sådanahär bilder på djurplågeri är tvärtom vanliga, även om hon inte tidigare settbilder på just ormar och ödlor.
– Vi ser tyvärr liknande saker även när det gäller andraskinnprodukter. Vi har sett liknande larmrapporter när det gäller annat skinn.
– Jag blir inte alls förvånad över det här. Just när detgäller ormar har vi inte sett sådana här bilder förut, men när det gäller djursom föds upp för päls ser vi det hela tiden. De här pälskragarna som var ochvarannan person har, då ligger tyvärr den här typen av djurplågeri bakom, sägerhon.
Du pratade om information för att medvetandegöra människorom detta. Var kan man hitta den? Hur ska man vara medveten om att det här somman köper är något som man kanske inte egentligen vill ha?
– Vi försöker göra det så lätt som möjligt för konsumenten.Vi gör listor. Vi har tagit fram en app för djurvänliga val, som visar var manhittar produkterna, säger Cecilia Mille.
Hur mycket hänger folk på och anammar detta?
– Ganska mycket och vi ser också ett stort intresse frånföretag. Vi jobbar med pälsfria företag till exempel.
Mats Forslund, du sade att de som flår djuren är fattigamänniskor och kanske inte har så mycket inkomstmöjligheter. Hur ska man tänkadär? Det kan handla om någons levebröd?
– Vi jobbar med CITES–konventionen, en internationell konventionsom reglerar handeln med vilda djur och växter. CITES är inte förbjudande utanska se till att handeln sker på rätt sätt enligt de lagar som finns i de länderdär djuren tas och där de så småningom hamnar, säger Mats Forslund.
Hur skiljer sig lagarna åt? Man vill tro att vi har detbästa djurskyddet men det kanske inte är så enkelt?
– Lagarna finns på många håll men det gäller att tillämpadem. Det är ofta där problemet finns. Det gäller till exempel transporterna avlevande djur som ofta är väldigt dåliga. Det jobbas på det här men det tar tid,konstaterar han.
Håller du med om att man inte ska köpa de här produkterna?
– Man ska tänka sig för. Och om du köper ett skinnnågonstans i Asien ska du först ha ett exporttillstånd från landet ochimporttillstånd från svensk myndighet. Har du inte det och tullen tar dig iSverige är det ett brott som går till domstol, säger Mats Forslund.