De kom, de misstrodde, de förlorade. Så har det historiskt sett ut när regeringar och statsråd utsatts för misstroendeförklaringar. Inte en enda gång har någon tvingats avgå sedan 1980.
I videon ovan går vi igenom samtliga misstroendeförklaringar och voteringar i svensk politik och hur de faktiskt fungerar.
Sedan 1980 har sju misstroendeförklaringar nått omröstning i riksdagen.
Har aldrig lyckats
1980: Den dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldins (C) ekonomiska politik misstroddes av Socialdemokraterna och dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna. Han klarade sig i omröstningen med en röst: 175–174.
1985: Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet var missnöjda med flera uttalanden som utrikesminister Lennart Bodström (S) gjort om ubåtskränkningar. Lennart Bodström klarade sig med 182 mot 160 röster.
1996, 1998 och 2002: Göran Persson (S) var under sina år som statsminister hårt ansatt. Uttalanden under ett besök i Kina, att han inte avgått efter valet 1998 och att han dröjde med att bilda regering 2002 gick alla tre till omröstning. Han klarade sig med stora siffror varje gång.
2015: Sverigedemokraterna drev två misstroendeförklaringar under året. En mot statsminister Stefan Löfvén (S) eftersom han drog tillbaka sitt löfte om nyval och en mot finansminister Magdalena Andersson (S). De röstades ner båda gångerna med stora siffror. Dock avstod många, 155 respektive 120 riksdagsledamöter, från att rösta.
LÄS MER: Hultqvist sitter kvar – L och C backar om misstroendeförklaring