Segern är övertygande. Först besegrade han Hillary Clinton i sitt eget parti och nu John McCain.

Ändå är Obama en av de minst erfarna amerikanska politikerna som blir president. Hans erfarenhet av amerikansk rikspolitik inskränker sig till en period i senaten. Han har ingen exekutiv erfarenhet som guvernör. Det hade George Bush jr ,Bill Clinton och Ronald Reagan.

Förklaringen till segern är en kombination av trötthet på republikanerna efter två mandatperioder, den statsfinansiella krisen och Obamas förmåga att väcka entusiasm och framtidstro. Inte minst i grupper som haft lågt valdeltagande.

John McCain var fram till dess den statsfinansiella krisen exploderade en tuff konkurrent. De låg praktiskt lika. Men finanskrisen knäckte honom. Ekonomi var hans svagaste sida. Han kunde inte heller försvara sig mot Obamas anklagelse att Bushs politik orsakat krisen eller i varje fall bidragit till den.

Utnämningen av Sarah Palin till vicepresidentkandidat var rätt tänkt.Att hålla de kristna republikanerna på gott humör. Men Palin visade sig för svag i sakfrågor i ett par intervjuer vilket försvagade hennes attraktionskraft.

Valet av Obama kommer att möta jubel i Sverige och Europa. En amerikansk president som vill samtala,som är lyhörd, som är positivare till FN än Bush. En president som t ex Fredrik Reinfeldt får lättare att få med sig på en global klimatuppgörelse,när Reinfeldt blir ordförande i EU nästa höst. Och socialdemokraterna i Sverige kommer att betrakta hans seger som följden av en vänstervåg i USA.

Men entusiasmen är inte total. Åtskilliga europeiska och svenska politiker oroas av Obamas protektionistiska retorik. McCain ansågs vara en större frihandelsvän. Vad de kan hoppas på är att det stannar vid valrörelseretorik. Bill Clinton t ex visade sig som president värna frihandel. Men Obamas record kan avskräcka. Som senator röstade han nej till ett centralamerikanskt frihandelsavtal.

Det är också troligt att entusiasmen för Obama ute i Europa, bland NATO-stater som Tyskland kan dämpas, när Obama börjar kräva större militära insatser i de farligaste områdena i Afghanistan. Det ska inte heller uteslutas att en Obamaadministration vill att länder utanför NATO som Sverige ska öka sitt ekonomiska bistånd till Afghanistan. För den statsfinansiella krisen kommer rimligen att tvinga USA till minskat utlandsengagemang eller ökade insatser från landets allierade.

K-G Bergström
Inrikespolitisk kommentator,
f d USA-korrespondent