Eftersom det är en text som hänvisar till, kompletterar och ändrar tidigare fördrag är det en komplicerad och svårgenomtränglig textmassa.

Här kommer några av punkterna.

"President" och "utrikesminister"
EU ska få det som på andra språk kallas "president" men som på svenska ska kallas permanent eller ständig ordförande.

Det är Europeiska rådet eller regeringschefernas toppmöten som ska välja en person som ska leda arbetet. Idag leds toppmötena av de olika ländernas regeringschefer allteftersom de olika ordförandeskapen byts ut halvårsvis.

Ett slags utrikesminister för EU ska också utses, men titeln blir EU:s höge utrikesrepresentant.

Denna person ska leda utrikes- och säkerhetspolitiken inom ministerrådet, som Javier Solana gör idag.

Dessutom ska denna person vara vice ordförande i EU-kommissionen och leda kommissionens kontakter med andra länder utanför EU. Detta ska leda till samordning och en starkare internationell roll för EU är det tänkt.

Kritiker har målat upp detta som en överstatlig, federal utveckling eftersom där EU får en "president" och "utrikesminister". Anhängare säger att det handlar om att skapa en effektivare och smidigare organisation.

Sverige först
En intresant detalj är att, om fördraget träder i kraft, blir det under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 som det för första gången ska fungera i praktiken.

Det blir inte den svenske statsministern som leder toppmötena och tar emot besökande USA-presidenter, utan det blir EU:s nyvalda ständiga ordförande.

Fler majoritetsbeslut
Huvudregeln blir majoritetsbeslut bland medlemsländerna i ministerrådet, dvs där medlemsländernas ministrar möts och beslutar.

Dagens vetorätt, som innebär att ett enda land kan stoppa beslut, upphör inom flera områden. Det är tänkt att majoritetsbeslut ska gälla inom polissamarbete, brottsbekämpning, flykting- och asylpolitik och handelspolitiken.

Det här betyder att medlemsländerna måste vara beredda att bli nedröstade i fler frågor.

Vetorätt i skattefrågor
Vetorätten ska bli kvar när det gäller skatter, utrikes- och säkerhetspolitik. Här måste alla länder vara överens för att det ska bli beslut.

Storbritannien har fått undantag bl.a vad gäller polis- och rättssamarbetet. Britterna vill vara säkra på att kunna behålla sina självbestämmanderätt på de här områdena.

I debatten i Sverige har kritikerna av konstitutionen riktat in sig på att mer makt överförs till EU genom att man frånsäger sig vetorätten och går med på majoritetsbeslut.

Anhängarna - regeringen och socialdemokraterna - anser att fler majoritetsbeslut är nödvändiga för att kunna komma fram till beslut i en union med allt fler medlemmar.

Röstmakten
En förändring görs av röstviktningen, dvs. hur mycket röstmakt varje land ska ha när ministerrådet antar beslut som blir lag i medlemsländerna.

Förslaget är "dubbel majoritet". För att det ska bli beslut i ministerrådet måste 65 procent av unionens befolkning stå bakom och 55 % av antalet medlemsländer.

Eftersom Tyskland har störst befolkning med 82 miljoner invånare stärks särskilt Tysklands ställning genom detta förslag.

Kritikerna anser att förslaget ger de stora länderna mer makt inom EU, medan anhängarna anser att det inte innebär någon grundläggande förändring.

Grundläggande rättigheter
Fördraget hänvisar till en juridiskt bindande stadga med grundläggande rättigheter för EU-medborgare.

Storbritannien och Polen har fått undantag och behöver inte omfattas av stadgan. Det finns brittiska farhågor att stadgans rättighetskataloger kan ge EU:s domstol rätt att ingripa i frågor som idag avgörs i Storbritannien, särskilt när det gäller arbetsmarknaden.

I stadgan nämns rätten till arbete och social trygghet och rätten att strejka. Anhängarna till fördraget anser att rättighetsstadgan är nödvändig för att EU inte bara ska vara en inre marknad och ett samarbete för företag och bolag.

Rolf Fredriksson, SVT:s EU-korrespondent, Bryssel