De har avlöst varandra sedan förra året, åtalen mot män som förgripit sig på stora mängder barn på nätet. De största målen har haft mellan 44 och 68 barn som målsägande i rätten. Det har bland annat talats om ”virtuella våldtäkter”, fall där gärningsmannen genom hot förmått flickor att utföra sådana grova handlingar på sig själva att det lett till fysiska skador.
– Det här är inget fenomen som kommer att minska, konstaterar Cecilia Wallin Carlsson som jobbar på IT-brottssektionen vid Polisens nationella operativa avdelning (NOA) i gruppen mot sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi.
Långvariga kontakter
I december kom en dom i ett av jättemålen, i mars ytterligare en och nyss avslutades rättegången i det hittills största målet – med 68 målsäganden – samtidigt som ett nytt nästan lika stort mål drog igång i en annan tingsrätt. Fler åtal är att vänta.
– Jag vet att det pågår förundersökningar i liknande mål runt om i landet men hur omfattande de är vet jag inte än, säger Cecilia Wallin Carlsson.
Många vuxna uppfattar det som att de barn som råkar illa ut är naiva och okunniga. Men advokaten Katherine Lobos Vasquez, som varit målsägandebiträde för utsatta flickor, vill nyansera bilden.
– Männen har intensiva kontakter med flickorna under lång tid. De bygger upp en relation där man anförtror varandra saker, säger hon.
– Chattar de med en tjej som är 14-15 så anpassar de språket och innehållet därefter och utger sig för att vara jämngamla. Flickorna misstänker inte att det är en vuxen som senare kommer att försöka att göra dem illa.
En åklagare beskrev en åtalad som så övertygande att han ”skulle kunna sälja sand i Sahara”.
Frågan om en första avklädd bild kommer inte hux flux. Den kan komma efter flera månader, eller efter ett år. När de första utmanande bilderna är lämnade kan gärningsmannen genom att hota med att sprida dem till föräldrar, kompisar, eller till porrsidor på nätet, pressa flickorna till grövre handlingar.
Barnen beundransvärda
Varken Cecilia Wallin Carlsson eller Katherine Lobos Vasquez ser något slut på den här typen av mål. Många fler barn – nervösa, osäkra, kanske till och med rädda – kommer att kliva in i landets rättssalar för att vittna mot sina förövare.
-Det är beundransvärt hur de hanterar det. När de väl sitter där är det som att de har en superhjälte inom sig som hjälper dem att svara på åklagarens frågor, som en övernaturlig kraft som tar över, säger Katherine Lobos Vasquez.