I över 13 timmar tog sig Malin Sundin från Orsa och hennes åtta draghundar fram bland blåst och snö de 163 km på fjället.

– Jag visste att jag var tvungen att komma in före klockan 03.28 på igår morse (torsdag), och det gjorde jag, säger Malin Sundin.

”Tuffaste tävlingen jag minns”

Enligt tävlingledaren Karina Andreasen var det ett riktigt kämpigt år för deltagarna då det har varit mycket blåst och drivsnö.

– Jag har varit med sedan 2007 och det är den tuffaste tävlingen som jag minns, säger tävlingledaren Karina Andreasen.

Men vädret verkar inte ha stört Malin Sundin speciellt mycket, hon har varit med om värre.

– Det var lite seg snö och gled lite dåligt, så man får kämpa lite extra. Det var ett normalt helvete kan man säga.

Texten fortsätter under bilden.

Största bekymret: att inte kunna amma

Som småbarnsmamma, sedan sex månader tillbaka, hade hon andra saker att bekymra sig över.

– Det gör ju lite ont när man inte har fått amma på ett tag, så största bekymret var ju att inte få amma på flera timmar. Men det började göra ont de sista två timmarna bara.

Och som inte det skulle räcka så blev det inte mycket till vila under loppet.

– Ska man vinna så måste man köra i ett sträck. Men man stannar till ungefär varannan timme och ger hundarna lite mat, kött eller fisk. Själv dricker man cola, äter godis och pizza-slice, för det går snabbt att bara möla i sig. 

Nu är hon guldmedaljör för andra gången i VM i långdistans för draghundar, förra gången tog hon hem vinsten i Österrike. Trots de har hon inte firat årets seger speciellt mycket.

– Jag har inte hunnit. Jag har ju ett vanligt liv också, så det var bara att åka hem och mjölka kor och ta hand om barn. Nu sitter jag och äter pannkaka så det får väl räcka.