Sara-Vide Ericson har dagen före vi ses precis kommit tillbaka från Göteborg där SVT:s Konstnärsdrömmen spelas in. Ett program som ska gå i höst där tio av Sveriges bästa amatörkonstnärer kommer att tävla mot varandra, bli bedömda och synade av en jury där redan etablerade konstnärer ingår.
Hon är själv en av jurymedlemmarna och hon är så imponerad av deltagarna att hon är nära att avslöja hur det går innan hon kommer på sig själv och tystnar.
Ateljégranne med sin man
Vi skiftar fokus och det är alldeles intill sjön Grängen i en gammal nerlagd skola som hon har sin ateljé i det ena av de två gamla klassrummen. I det andra har hennes man Bo Christian Larsson sin ateljé.
– Du trodde att det skulle vara mer grejor i ateljén va?, säger Sara-Vide Ericson lite dolt skadeglatt när vi kliver in den ljusstarka salen som nästan är lite steril och förvånansvärd tom.
Hemlighetsfull inför Köpenhamn
Målningen hon precis jobbar med är inför en separatutställning i Köpenhamn i höst har hon demonstrativt vänt med baksidan utåt och ställt mot väggen så jag inget kan se.
– Den är inne i ett sådant känsligt skede så om någon kastar ens ett getöga på den skulle jag börja fundera på vad de tänker om den, så den måste jag ha för mig själv ett tag till.
Dagisförkyld
Hon ber om ursäkt för sin ”dagisförkylning” och vi går ut och sätter oss ner i en hammock ute på den gamla skolgården över en kopp kaffe. Det var av rent konstnärliga skäl som Sara-Vide Ericson tvingades lämna Stockholm för sitt Hälsingland där hon växt upp. Verken hon jobbat med de senaste två åren förutsätter att hon är nära platserna som tar en sådan stor plats i hennes målningar.
– Om jag vill införliva det här landskapet närmare med min fysiska kropp om jag ska ta bilder för att göra målningar av, vad ska jag göra? Åka ut till Djurgården och plaska i en lerpöl, säger Sara-Vide Ericson.
– Det funkar inte så, och nu när vi flyttat tillbaka hit kan saker få ta längre tid. Jag kan leta upp platser som funkar som en bra fond där jag kan söka ljuset och jobba med den platser i flera dagar, ibland månader.
Jobbar mycket med textilier
Att hennes målningar handlar om att komma hem och göra upp med sitt förfluta syns tydligt. Flera av dem är som riter där kläder och textilier tvättas och dränks i Voxnan.
– Kläder är så privata och otroligt nära en själv, därför har jag jobbat mycket med textilier som jag har en intuitiv förståelse för när de kan användas i en bildsammansättning, säger hon och fortsätter:
– Det finns kvinnor som jobbat med textilier i århundraden, och det arbetet har aldrig varit något värt. Hur kläder sedan rivs sönder efter att använts i åratal för att bli delar i mattor och bli delar i andra textilier för att användas om och om igen.