Under hela sin graviditet var Annika Olausson från Falkenberg säker på att hon ville amma sin son. Men när han väl föddes visade det sig att han hade kort tungband och svårt att få grepp om bröstet. Att pumpa mjölk har inte heller varit lätt.

Sjukvården rekommenderade Annika att ge sonen ersättningsprodukter, men själv kände hon att hon hellre ville ge honom donerad bröstmjölk från andra kvinnor.

– För oss kändes det bäst, eftersom han inte har mått bra av ersättning, säger hon.

Litar på de som donerar

För att få tag i mjölk har Annika valt att gå ut med en efterlysning i sociala medier och i andra forum. Men att få tag i folk har inte varit lätt, och Annika skulle nu vilja se någon form av mjölkbank eller ett system för detta i Sverige.

Annika har mött kritik från människor som anser att det är oansvarigt att ta emot mjölk utan att ha hundraprocentig koll på de som donerar.

– Men att han mår bättre på bröstmjölk än på ersättning överväger det. Och sen så litar jag på de jag tar emot från. Vi har en kommunikation om deras livsstil och om de tar mediciner eller så. Får jag erbjudande från någon som röker så tackar jag nej.

Viktigt med koll

Gerd Almquist-Tangen är barnhälsovårdsutvecklare och har forskat länge i bland annat amningsfrågor. Hon håller med om att man bör ha koll på var mjölken kommer ifrån.

– Vi vet inte idag om det finns några smittoämnen som passerar över via bröstmjölken, säger hon.

I övrigt ser hon inga problem med att ta emot mjölk från andra kvinnor och poängterar att vi förr i tiden hade ammor i Sverige som ammade andras barn.

– En mjölkbank kan däremot nog bli en svår apparat att få till. Då ska någon ansvara för att samla in mjölken, se till att den håller rätt temperatur och att det inte finns några smittoämnen.