Strax efter klockan halv sex på onsdagskvällen fick så äntligen Olivia Schough möta sina supportrar på hemmaplan – mitt på Rådhustorget i Falkenberg möttes hon av svenska flaggor och ett stort jubel. Och i publiken hittade vi pappa Bertil Schough.

– Det är inte lätt att sätta ord på hur stolt jag är. Det är så det skakar i kroppen och svetten rinner i nacken, det är varmt väder i Falkenberg och OS står för Olivia Schough, mer kan jag inte säga, säger Bertil Schough till SVT Nyheter Halland och skrattar.

Vad tänkte du när medaljen var i hamn?

– Jag var helt chockad. Jag var på väg till akuten.

”Vi grät och hade gåshud”

När det svenska fotbollslandslaget landade på Arlanda i söndags var Bertil Schough och familjen på plats för att ta emot deras alldeles egna silverhjälte.

– Det var inte klokt. Det var så många mammor och pappor och vi stod där och väntade och väntade och väntade. Rätt som det var så kom dom och vi grät och hade gåshud och stod bara och höll om varandra och trodde inte det var sant, säger Bertil Schough.

Karriärens början

Falkenbergarna fick från scenen veta en del detaljer om hur Olivia Schoughs karriär tog sin början. Den då sexåriga fotbollstjejen hade ett glödande intresse och fick därför börja tillsammans med sin tre år äldre storasyster. Strax efteråt fick tränaren ett samtal från Olivias mamma som sa att Olivia ville hoppa över matcherna för hon tyckte det var för svårt att komma ihåg lagramsan.

– Men nu kan jag den, det var den där ” Vi har kommit över havet...”, fyllde silvermedaljören i med ett strålande leende.

Tränaren berättade också om hur Olivia Schough tyckte så mycket om att dribbla att hon efter att ha dribblat förbi motståndarna vände om, backade tillbaka med bollen, och därefter tog sats för att dribbla förbi samma motståndare igen.