Nancy är född i Sverige men får ofta frågor om var ifrån hon kommer. Foto: SVT

Nancy slår tillbaka mot rasismen

Uppdaterad
Publicerad

I Kungsbacka märks en allt hårdare attityd och ton mot personer med utländsk bakgrund, både i samhället och på sociala medier. Vi har träffat Nancy, som är född och uppvuxen i Sverige, men som inte sällan drabbas av rasism och fördomar i verkliga livet, men också på nätet. Och hon märker tydligt hur tonen mot invandrare har hårdnat.

– Tonen överlag, från ”invandrare” till ”blattar”, till att ”vi tycker inte om er” till ”nu ska ni dö”. Det är en väldig förändring, säger Nancy.

Den senaste tiden har det rapporterats om flera våldsamma överfall i Kungsbacka. På sociala medier har det uttrycks oro och en ökad känsla av otrygghet i staden.

Och inte sällan kopplas den upplevda otryggheten ihop med den ökade invandringen. I takt med att Sverige, och även Kungsbacka, tagit emot fler asylsökande har också debattklimatet på diskussionsforum och sociala medier hårdnat.

Kränkt på grund av hudfärg

24-åriga Nancy är född och uppvuxen i Sverige och har bott i Kungsbacka de senaste fem åren. Hon säger att hon ofta hamnar i situationer då hon blir kränkt på grund av sin hudfärg, bland annat när hon jobbat på restaurang.

– Bara det att när man står på sin arbetsplats och får höra att man är en ”invandrare som utnyttjar Sverige”. Man känner att man till och med ska försvara att man har en arbetsplats och gör gott ifrån sig, säger Nancy.

”Väldigt rädd”

Nyligen skrev Nancy ett uppmärksammat inlägg på Facebook om hur hon upplever hur attityden mot henne själv blivit råare på grund av hennes hudfärg.

Och hon är rädd, rädd för att bli överfallen eller på annat sätt utsatt på grund av hennes utseende.

– Väldigt rädd, om jag ska vara helt ärlig. Om jag inte kan kan känna mig hemma i mitt eget land, på marken jag går på, så var skulle jag då kunna känna mig tillfreds och trygg?

Hur ofta tänker du på att du inte är blond och har ljus hy?

– Det har jag aldrig tänkt på förut, men det tänker jag ständigt på nu. Det har aldrig spelat någon roll i den människa jag är, eller i det jag vill bli, eller gör. Men nu tänker jag på det alltid.

– Det är svårt att hantera att någon annan inte anser att jag är den jag är eller att jag inte har rätt att vara här på grund av färgen på min hud, eller på mitt hår. Jag är väl en människa lika mycket som du, och jag har väl också rätt att vara i ett tryggt land?

Här är Nancys text i sin helhet

”Jag vill börja med att tacka alla som kommer ta sig tid och läsa detta.

Men någonstans måste jag också kunna avreagera mig.. Och tror det är bra att några av er som har reagerat kan läsa en reaktion från en annan synvinkel..

Jag förstår inte vad som händer, men för varje dag blir jag mer och mer rädd.

Och inte för alla dom mörkhyade som koncentrationen är total på, men för precis alla okända runtomkring.

Lite bakgrund om mig.

Jag är född i Sverige, fyller 25 år i september.

Mina föräldrar har bott här i 34 år.

Jag har fem andra syskon, alla födda här, vissa av dom färdigutbildade och i arbete, och vissa av dom går kvar på skola.

För att göra det hela kort så har min familj aldrig utnyttjat det svenska samhället, och ingen i min familj har någonsin skadat någon annan med flit på det där kriminella sättet, eller hållt på med något kriminellt.

Mina rötter kommer inte härifrån, men Sverige är mitt land, landet jag är född i.

Och lika stor kärlek som jag har för Sverige, och lika högt som jag älskar att sjunga nationalsången, älskar resten av min familj det.

Jag har inget annat hem.

Där mina föräldrar kommer ifrån anses jag som svensk, och här i Sverige anses jag som ”blatte”. 

Numera anses jag även som en ”värdelös invandrare som äter av staten och utnyttjar landet”.

Men nej. 

Jag har alltid gett tillbaka av vad jag fått, och allt jag någonsin har fått har jag arbetat för och åstadkommit själv.

Jag har bott i denna staden i fem år om några månader. Har under alla mina år som ”ung vuxen” och vuxen arbetat och betalat skatt. Jag har gått skola samtidigt, och studerar och jobbar för tillfället med.

Förutom genom skatt så ger jag tillbaka på så många sätt jag kan, som till röda korset, rädda barnen, cancerorganisationer, för dom hemlösa och ja, även till krigsflyktingar.

För att skriva med sammanfattande ord så anser jag att jag har helt rätt till en plats här. Jag är en bra medmänniska och jag gör ingen skada, tvärtemot, jag försöker göra så gott jag kan.

Jag har helt rätt till att kalla Sverige för mitt land och jag tycker det är så synd att okända människor ska få en så ”oskyldig” individ som mig att skämmas, att skämmas och vara rädd över något man inte ens gjort själv.

Jag har under mina fem år här, som nämnt, arbetat och studerat. Jag har aldrig förr behövt vara rädd. Och jag har aldrig någonsin upplevt något dåligt från invandrare/flyktingar gentemot mig här under hela tiden. 

Under några år jobbade jag som kassörska/servitris på en pizzeria på nätterna.

Då kunde jag få väldigt elaka, onyktra kunder. Jag kunde höra allt mellan att jag skulle dö för att jag inte såg svensk ut, att jag skulle ge någon en n***r pizza, att min stora latinska r*v borde bli kn****d, att mina stora läppar borde s**a, att jag istället borde arbeta som h**a för att jag ser bra ut och tjänar bättre då.

Jag har tillomed fått höra ”din jävla h**ra, jag kommer våldta dig när du minst anar det”, ”du är en talanglös idiot”, ”ge hit det innan jag smäller till dig, jag vet att såna som du tycker om det aggressivt” ”åk hem till ditt land” och lite annat bara för att jag inte velat ge ut mitt nummer eller sagt att jag måste hjälpa nästa i kö och dom inte kan stå kvar och flörta för jag måste sköta mitt jobb.

Och det har aldrig någonsin varit en utländsk som sagt något sånt.

Jag vill här tillägga att jag inte försvarar någon, och om ni ser detta som försvar så är det ett försvar för hudfärg.

Men min poäng är att oavsett hudfärg och härkomst så finns det elaka människor som saknar en mänsklig medmänsklighet.

Dina upplevelser är några och mina är helt andra.

Det är så fruktansvärt fel och det kan inte komma något positivt av att dra alla över en kam.

Att bara koncentrera sig på vad ett utseende gör, och bygga ihop aggressiva grupper för att eliminera det elaka är inte så oerhört snällt. 

Och vi får aldrig glömma att vi som människor är skyldiga till våra medmänniskor, vi borde göra allt vad vi kan TILLSAMMANS mot ALLT dåligt som kan uppkomma från VEM SOM HELST!

Vadfan, vi är vuxna människor.

Varför bilda hat och tända på en stubin för att sen låta det explodera till något ingen av oss kan hantera? 

Och det är redan på väg dit, finns tillexempel ungdomar som stolt skryter med att dom är rasister o vill döda flyktingar och tiggare, medans dom egentligen inte vet vad det dom säger betyder, men det är något dom dag på dag hör från deras föräldrar och det blir en vardaglig normal grej att hata.

Jag är rädd.

Mer rädd än någonsin.

Jag är rädd för att jag är mörk i hyn, jag har svart långt hår och på mitt ansikte pryds bruna stora ögon.

Tänk om någon hoppar på mig en kväll endast för att jag ser ut så?

Tänk om någon bredvid mig helt plötsligt får nog och väljer att ta ut sin aggression på mig?

Och det är inga omöjliga scenarion, bara hur vissa tittar på mig, vilka kommentarer som kan komma högt ibland och bara hur det allmänna beteendet har ändrats mot mig från allmänheten under mina fem år här är ganska chockerande.

Jag som är så oskyldig som jag kan bli hatas för andras fel. 

Jag som verkligen alltid är god till mina medmänniskor och aldrig dömer någon är numera inte önskad och känner mig inte hemma för att ni hatar några som ser ut som mig.

På olika forum som detta tillexempel känner jag mig numera mobbad typ...

Vad händer?

Kan vi inte bara komma överens om att det är fel att ha det så och bygga upp en så farlig frustration?

Kan vi alla inte bara hjälpas åt för att minska brott, alla typer av brott och vem som helst som begår dom?

Kan vi inte bara ”smarta upp” en aning och inse att vi inte vinner något på att koncentrera oss och hata en viss hudfärg, härkomst, bakgrund eller historia?”

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.