Vi träffar zoologen Johnny Möllerstam i den nya avdelningen på Tropikariet och hittar honom i marsvinsburen.
– Här har vi ett nakenmarsvin, de togs först fram för djurtester men har blivit populära husdjur. Men de här djuren hade aldrig klarat sig i det vilda. Även de hårigaste varianterna har problem, de kan till exempel inte tvätta sig själva utan kräver människovård, konstaterar han.
Klarar sig inte i det vilda
Och det är just avarterna, eller de extrema variationer som finns på det vilda ursprungsdjuret som Tropikariet vill belysa och väcka debatt kring i sin nya utställning ”Man made freaks” som öppnar lagom till sportlovet nästa vecka.
– Den här utställningen står egentligen för det vi är motståndare till, berättar han.
Förutom marsvin visar Tropikariet även upp ”vanliga” guldfiskar, kungspyton och kanariefåglar.
– Det gemeneman uppfattar som vanliga guldfiskar har ett utseende som många gånger skiljer sig mycket långt ifrån den vilda ursprungsfisken. De hade aldrig klarat sig tillsammans, våra framavlade färgglada fiskar hade inte kunnat hävda sig i samma akvarium, säger Johnny Möllerstam.
Utan ryggfena och stjärt som pekar nedåt
Bland annat visar han en variant som inte längre har någon ryggfena. Något som är mycket viktigt för balansen och som har en stjärt som pekar rakt nedåt. Därför mer vobblar just den här sortens guldfisk fram i vattnet, den kan helt enkelt inte simma.
En annan variant är av guldfisk heter Slöjstjärt och bland dem finns det exempel på individer som har ögon som är extremt utputande.
”Tävling som drivs av pengar”
Johnny Möllerstam menar att många uppfödare har gått för långt i sin hobby och tävlan att ta fram allt mer extrema färger och utseenden eller andra egenskaper som är eftertraktade, till exempel ännu mer skönsjungande kanariefåglar.
– Det blir lite en tävling men det finns även pengar som driver på utvecklingen. Tar du fram en ny variant av en färgkombination på en kungspyton så kan du få upp till hundratusen kronor för en enda individ. En normalkamouflerad kostar femhundra kronor.
Djurparken har dock själva valt bort vissa arter som de uppfattat tar skada av sitt eget utseende.
– Vi vill till exempel inte visa de kanariefåglar som har utvecklats med så kallad ”gamnacke”. De har stora svårigheter att böja på sina ben och de kan inte bete sig normalt. De skulle inte kunna kommunicera med en normalt byggd kanariefågel. Och vi vill heller inte ha de akvariefiskar med stora sprängfyllda blåsor under ögonen som lätt kan spricka, säger han.
Vet inte hur djuren uppfattar sig själva
Den enda fördelen som Johnny Möllerstam ser med den här sortens mer extrem avel av husdjur är att fler får kontakt med djurlivet genom att till exempel vilja ha ett färgglatt akvarium hemma. Men det får aldrig gå ut över djurens välbefinnande menar han.
– Och vi vet till exempel inte om en orm själv uppfattar hur den ser ut. Utan sin ursprungliga kamouflering skulle den kunna känna sig utsatt eftersom den har möjlighet att gömma sig och ta skydd på grund av dess annorlunda skinn. Vi vill väcka debatt och visa våra besökare hur mycket vi människor manipulerat våra husdjur så att de själva kan ta ställning till vad som är rimligt, säger Johnny Möllerstam.