Hans Erik Morén driver ett litet åkeri i Hissmofors. Han har tre bilar, men två av dem har han numera tvingats ställa av.
– Jag har helt enkelt inte jobb som räcker till tre bilar, säger Morén.
Han är helt på det klara med varför han tvingats dra ned.
– Det är utländska åkerier som kommer hit och kör på helt andra villkor. En öststatschaufför som befinner sig i Sverige har till exempel inget betalt mellan de konkreta uppdragen. De får stå stilla och leva i en oviss väntan tills arbetsgivaren hör av sig nästa gång, berättar han.
En svensk chaufför har betalt för hela den tid som den ligger ute på vägarna.
Har förlorat 30 procent
Birger Eriksson är trafikledare hos paraplyorganisationen Reaxcer. Hans uppfattning är att Reaxcer förlorat 30 procent på bara några år.
– De utländska chaufförerna brukar dyka upp i april och sedan försvinner de i november. Vintern har de svårare att klara av eftersom de varken har rätt utrustning eller förare som klarar vintervägar, menar Eriksson.
Men för att återvända till Hans Erik Morén i Hissmofors. Han håller till bara ett stenkast från Norrskogs anläggning på orten. Det tycker man borde vara en fördel när han räknar fram sina offerter.
Hänger inte med
Men han kan inte hänga med när öststatsåkerierna lägger sina offerter.
– 70 procent av det virke vi sågar går på export. Därför har vi ett stort behov av utländska leverantörer av transporter, menar Norrskogs virkeschef Jim Salvin.
Den affärsmässiga fördelen med att vända sig till utländska transportörer är uppenbar. Men den branschen menar samtidigt att den svenska trafiksäkerheten konkurreras ut i samma svep.
Dödlig konkurrens
Vår serie ”Dödlig konkurrens” har gjorts i samarbete med facktidningen PROFFS.
I ett par inslag vill vi visa på åkeribranschens baksidor.
Chaufförer som tvingas till omänskligt långa arbetspass, långtradare som kör omkring med manipulerade färdskrivare och förare som kör på förfalskade handlingar.
Så beskriver den svenska branschen situationen. Vi ska försöka ta reda på om det är sant.