Det skrevs ett nytt kapitel i sagan om ÖFK på skärtorsdagen. Den fula ankungen som inte ens många i Östersund orkade bry sig om i början, har nu bärgat sin första tunga titel.
Svenska cupmästarna har sitt hemvisste i Jämtland. Det tar nog ett tag innan vi riktigt förstår det själva, vi som bor här.
Matchen handlade till en början om tydlig ÖFK-dominans och när Hosam Aiesh satt 2-0 och att de siffrorna höll sig halvleken ut, var det nog många som trodde att cup-pokalen redan var bärgad.
Journalisträvar varnade
Men i pressrummet under halvtidsvilan gick gamla sportjournalisträvar som Agne Swärd och Thord Eric Nilsson runt med ett varnande finger i luften.
De hade varit med förr, hävdade de.
Och Norrköping gjorde verkligen en kraftsamling i andra halvlek. Reduceringen kom på en straffretur och efter det fick hemmalaget kriga för att skydda det egna målet. Matchbilden började påminna en aning om hur det såg ut i semifinalen mot Häcken.
”Rökare i krysset”
Men under de sista tio minuterna avgjordes matchen definitivt. Först rullade Alhaji Gero in 3-1 och två minuter senare sprintade Saman Ghoddos igenom och avslutade med det som i Rekord-Magasinet brukade kallas för en rökare i krysset.
Är det här det största ögonblicken hittills i din tränarkarriär?
– Ja, det kan jag nog utan tvekan säga, förklarade Graham Potter direkt efter matchen.
Hade du ändrat på något speciellt i förhållande till söndagens match mot samma lag?
– Egentligen inte. Den största skillnaden var att jag satte in Gero som target. Meningen var han han skulle försöka hålla kvar bollen uppe i anfallet så att vi kunde fylla på bakifrån.
Efter prisutdelningen var det inte helt okomplicerat att fånga in någon spelare för en intervju. Publikens hyllningar ville aldrig tystna och spelarna tycktes kunna suga i sig hur mycket som helst av den varan.
Hosam Aiesh gjorde nu för andra gången på fyra dagar mål mot just IFK Norrköping:
– Det verkar vara ett lag som passar mig, löd hans analys.
Den som ändå fick publikens mest hjärtliga hyllningar var målvakten Aly Keita. Hela norra ståplatsläktaren formades till en hyllningskör till Keita.
– Jag hörde inte direkt vad de sjöng ... eller, det gjorde jag visst. Och jag blev väldigt glad, förklarar Keita.