Efter 2000 dagar som kidnappad är nu Johan Gustafsson åter en fri man, men han har en tuff tid framför sig. En som vet vad fångenskap innebär är journalisten Martin Schibbye, som satt 14 månader i etiopiskt fängelse innan han och kollegan Johan Persson benådades i september 2012.

”Oerhört glädjande”

– Oerhört glädjande, en nyhet man hoppats på att få läsa. Jag gläds verkligen med hans familj och släktingar som jag träffat flera gånger. En stor eloge till alla som jobbar med fallet, säger Martin Schibbye till Expressen med anledning av dagens nyhet om Johan Gustafsson.

LÄS MER: Kidnappade Mali-svensken släppt

Schibbye menar att en tuff tid nu väntar för Johan Gustafsson. Han uppmanar honom bland annat att ta hjälp av släkt och vänner med praktiska saker.

– Det viktigaste rådet är att inte stressa. Man behöver inte vara stark.

”Att berätta var som att kräkas – man fick ur sig allt”

I ett brev i Aftonbladet riktar sig Martin Schibbye direkt till Johan Gustafsson:

”Ofta har jag blivit ombedd att kommentera ditt fall – men alltid avböjt. Dels för att en kidnappning är något helt annat än att sitta fängslad av en stat. Men också för att all erfarenhet visar att radiotystnad ger arbetsro åt dem som vet mer och jobbar på fältet.”

Schibbye fortsätter:

”Att berätta om det som hänt var som att kräkas – man fick ur sig allt. Det var viktigt. Men dagen efter borde jag dragit ner rullgardinen och tillbringat tid med familjen. Men vi fortsatte att ge intervjuer, i veckor – tills jag slutligen åkte på semester med min fru. Så här i efterhand skulle jag åkt på semester tidigare.”

Mental och fysisk styrka

Gerry Larsson är professor i psykologi vid Försvarshögskolan och expert på mänskliga stressreaktioner. Han poängterar att han inte känner till detaljerna kring hur Johan Gustafsson haft det under åren som al-Qaidas fånge och tillägger att alla människor reagerar olika.

Men det finns vissa gemensamma faktorer som återkommer i de flesta fall, menar han:

– Helt avgörande är hur stark personen var redan innan fångenskapen, det gäller både fysiskt och psykiskt. En stark person brukar återhämta sig fortare, säger Gerry Larsson till SVT Nyheter.

Makt att påverka situationen

Avgörande är längden på fångenskapen och i vilken miljö den ägt rum: Fick fången mat och tak över huvudet? Förekom hot och misshandel? Hade man någon man kunde prata med? Ju mer traumatisk – desto längre väg tillbaka.

– Helt avgörande är om man som fånge hade någon möjlighet att påverka sin situation. Kommer jag att leva i morgon eller inte? Kommer jag sitta fängslad för alltid?

LÄS MER: Kidnappades 2011 – detta har hänt

En annan viktig faktor är hur situationen ser ut när den tidigare fängslade personen kommer hem efter frisläppandet. Enligt Gerry Larsson är det oerhört viktigt att så snabbt som möjligt hitta tillbaka till någon form av vardag. Detta är dock lättare sagt än gjort, men personer med ett fungerande nätverk har betydligt bättre förutsättningar. 

Pendlar mellan känslor

Många som blivit utsatta för stark stress i fångenskap brukar efteråt pendla mellan olika tillstånd. Det handlar om att ömsom göra allt för att slippa tänka på, eller prata om, de de jobbiga händelserna till att ömsom bli fullständigt överväldigad av känslor när man blir påmind om vad som hänt. 

– Den här pendlingen kan pågå ganska länge och är helt normal. Den fyller troligen en viktig funktion, säger Gerry Larsson.

Individuellt stödbehov

Enligt Gerry Larsson kan det ta mycket lång tid innan man ”kommit över” det trauma som fångenskapen inneburit. Vissa individer kan behöva samtalshjälp och andra stödinsatser medan andra lyckas bättre på egen hand.

Oavsett vilken väg man tar är det en jobbig process att koma tillbaka till det normala.

– En del fastnar i tankarna och blir efter ett tag i frihet mycket nedstämda . De tappar helt enkelt geisten och blir deprimerade. Samtidigt är det inte på något sätt skamfyllt att prata om att ha blivit kidnappad, så det borde vara möjligt att hitta stöd hos familj och andra anhöriga