SVT Norrbotten har via ett mejl fått svar på en del frågor som berör den nya lagändringen. Det är Jonatan Holst, pressekreterare hos justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, som svarat på frågorna.

Var ska de utvisade människorna ta vägen från tiden då det blivit utvisade tills att de åker hem när de nu förlorar bostad och ersättning snabbare än tidigare?

Den som ska utvisas får regelmässigt en tidsfrist för att frivilligt kunna resa från Sverige. Den är normalt två veckor och börjar löpa när beslutet om utvisning får laga kraft, det vill säga först när personen fått slutligt besked. Under den tvåveckorsperioden har personen fortsatt rätt till dagersättning och boende medan hen ordnar sin resa från Sverige. Dessutom går det tre veckor från att beslutet har meddelats till dess att det får laga kraft. Så om personen inte överklagar får hen fem veckor på att frivilligt lämna Sverige och under den tiden har personen kvar boende och ersättningar.  Om personenen samarbetar och gör vad hen ska men ändå inte kan resa hem när tidsfristen gått ut kan de få den förlängd av Migrationsverket. Meningen med den nya lagstiftningen är inte att en person som samarbetar med myndigheterna ska bli utan bidrag men det är inte rimligt att personer som inte har rätt att stanna i Sverige ska ha en plats på våra asylboenden.

Exakt vad är det som de utvisade blir av med?

Det är rätten till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande som tas bort. Det är rätt till anläggningsboende, dagersättning och särskilda bidrag, t.ex. bidrag för eget boende och annat.

Vad förväntas regeringen tjäna rent ekonomiskt på denna lagändring?

I år beräknas det spara staten cirka 200 miljoner kr. Efter det beräknas det vara en besparing på mellan 400 och 500 miljoner kronor årligen.

Finns det inte en risk att det blir fel papperslösa eller tiggare då människor kan komma att stanna trots att de inte får ersättning och bostad?

De nya reglerna ska skapa incitament för personer att återvända frivilligt. Det är oerhört viktigt för legitimiteten i asylsystemet. De som har skyddsskäl ska stanna men de som inte har det måste lämna Sverige. Det kan inte uteslutas att en del personer som förlorar rätten till bistånd i stället för att lämna landet lever kvar i Sverige och blir svårare för myndigheterna att nå. Samtidigt är det inte rimligt att personer som inte får stanna i Sverige ska bo kvar på asylboenden när det råder brist på boendeplatser.