Sandra Kohkoinen pluggar till förskolelärare. Samtidigt jobbar hon extra åt Luleå kommun som har ständigt har behov av vikarier inom skolan.

– Varje gång jag säger att jag finns tillgänglig får jag tre fyra erbjudanden, säger hon.

Hur känns det att vara så jagad?

– Det känns jätteroligt, men synd om alla förskolor som inte får några vikarier.

På högskolorna sliter lärarutbildningarna med att försöka behålla sina studenter. I andra änden står kommunerna och lockar med lön istället för studiebidrag.

– Kommunerna brukar höra av sig till oss och vilja att vi hjälper dem att hitta vikarier. Det gör vi inte, men vi säger att det är ok att de står i foajén, säger Anna Vikström som är utbildningsledare på Luleå tekniska universitets lärarutbildningar.

Hon är tudelad till studenternas möjlighet till arbete innan utbildningen är klar.

– Ja, det är på både gott och ont. Vi vill ju att studenterna ska ägna sig åt sina studier. Jag vet kommuner som har anställt studenter innan de är klara. Det innebär att den de anställer får lägre lön och inte kan få en fast anställning då de saknar sin legitimation. Samtidigt får inte kommunerna de de så gärna vill ha – nämligen färdigutbildade lärare.

Sandra Kohkoinen vickar ungefär en dag i veckan. Tidigare har hon jobbat ännu mer men har trappat ner då hon känner att hon vill koncentrera sig på sin utbildning.

– Det känns jätteskönt! Att veta att det jag jobbar för nu kommer att ge någonting. Att jag inte kommer att gå en dag utan pengar utan fast jobb finns det alltid att få, säger hon.

Du blir inte avskräckt när du vet hur vikariesituationen inom branschen är?

– På ett sätt känns det ju jobbigt för jag vet ju vad som väntar. Men samtidigt vet jag att vi är många som nu håller på att utbilda oss så på sikt kanske det blir bättre. Jag hoppas det i alla fall.