– Det är svårt för kvinnor och ungdomar att komma in i samebyn. Det är också en fråga som man inte talar så högt om. Men jag har blivit tillräckligt gammal för att inte bry mig om vem jag trampar på tårna, säger Agneta Silversparf.

Hon fick avslag tre gånger när hon ville bli medlem i sina föräldrars sameby. Vid varje tillfälle valdes män in istället.

– Jag fick inte bli medlem på mina egna meriter utan skulle vara tvungen att gifta mig med en man som redan var medlem. I dagens läge är det världsfrämmande för mig och de flesta andra kvinnor kan jag tänka mig.

Fick inte rösta

Efter flera års kämpande fick hon tillslut bli medlem i samebyn. Och fast hon var revisor i byn i ett tiotal år så fick hon aldrig vara med och rösta i de stora ekonomiska frågorna.

– Det har med rennäringslagen att göra som är så urbota dumt skriven, menar hon.

Gammal lag

I Sverige är det rennäringslagen som reglerar renskötsel. Lagen skrevs på 1800-talet och även om den uppdaterades 1971 menar Agneta Silversparf att den inte hör hemma i ett modernt samhälle. Det beror på en skrivning som innebär att en person, den så kallade husbonden, för hela familjens talan inom samebyn. Och den personen är oftast en man.

Borde man inte kunna kräva att kvinnorna ska ta större ansvar för renskötseln om de ska ha mer makt?

– Nej, så enkelt är det inte. Kvinnorna behövs oavsett om det är i köket eller i rennäringen. Utan hjälpen i hemmet skulle det inte fungera. Ja, såvida inte alla män vill förbli ungkarlar och då skulle det ju gå ganska snabbt att avveckla samebyarna.

I inslaget berättar Agneta Silversparf om skälen som angavs när hon nekades medlemskap i samebyn.