Under 26 år har forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet sändarmärkt lodjur, järvar och björnar inom ett studieområde i Norrbottens läns och norra Västerbottens läns inland. På så sätt har de följt 455 rovdjurens öde och kartlagt deras dödsorsaker.

Vissa djur har gått ur studieområdet och därmed ur studien, för andra djur har sändarna slutat fungera, vissa djur har dött av orsaker som har kunnat fastställas. Till exempel genom licensjakt, skyddsjakt eller andra dödsorsaker.

80 rovdjur utsatta för illegal jakt

Ett antal djur har försvunnit trots att de har kommit upp i en ålder då de inte borde söka sig bort från området och deras sändare inte borde ha slutat att fungera. Ett antal av rovdjur i den kategorin har enligt forskarnas modeller – Andersen-Gills räkneprocessformlar utifrån Cox proportionella riskmodell – blivit utsatta för illegal jakt. Enligt studien uppgår de till 80 till antalet; 20 björnar, 25 lodjur och 35 järvar.

Alla oförklarligt försvunna djur är i studien inte kategoriserade som illegalt dödade. Det är omkring dubbelt så många som ligger kvar i kategorin oförklarligt försvunna än vad som kategoriseras som illegalt dödade.

Större risk i nationalparken

Forskarna har räknat samman det antal dagar som vart och ett av rovdjuren har varit följda av sändarna till 132 119 radiodagar. Utifrån antal dagar varje djur har befunnit sig i nationalparkerna eller utanför dessa har man räknat fram risken att bli illegalt dödad i nationalparkerna. Andra riskfaktorer som har tagits med är exempelvis i vilken sorts terräng som finns i respektive utanför nationalparkerna.

Resultatet är att rovdjuren (beroende på art) löper 2,3 till 2,8 gånger större risk att bli illegalt dödad i nationalparken än det övriga studieområdet.