Siv, Lisbeth och Gunilla har alla anhöriga på Södermalmshemmet. Under sommaren har alla avdelningar fått banta personalen och nu menar de anhöriga att besparingarna har nått sin gräns.

– Jag känner mig orolig när jag går hem, berättar Siv Aronson som har flera anhöriga hon hälsar på. Det är för lite personal och när de hjälper en boende att komma i säng så ramlar en annan.

Gunilla Svantesson hälsar på sin 92-åriga pappa så ofta hon kan. Hon har flera gånger fått rycka in för att mata andra patienter när personalen inte hinner med.

– Annars hinner maten att kallna innan personalen har hunnit med alla, säger hon.

Lisbeth Hrisanfow har både sin mamma och pappa på Södermalmshemmet.

– Det här är ett bra vårdboende i grund och botten, konstaterar hon. Om bara personalen fick drägliga arbetsförhållanden skulle det bli bra igen, tror hon.

Inga löften

Rasmus Persson (C) som är det ansvariga kommunalrådet för Social välfärd har med sig orförande i Vård och omsorgsnämnd Öster Ronny Palmén (M).

De är inte överens med de anhöriga om att det bästa för vården är att öka personalstyrkan. Däremot är de överens om att besparingarna inom äldrevården har varit tuffa – men nödvändiga. För trots allt lägger Örebro kommun varje år 1,3 miljarder kronor på de äldre.

– Vi får se över om vi kan göra förändringar inom den befintliga budgetramen, menar Ronnie Palmén (M).

Rasmus Persson (C) lovar att göra vad han kan för att få fram mer pengar till äldrevården ur de hundra miljoner som kommunen har fått från staten.

– Det kommer att komma äldrevården till godo men vi vet inte hur ännu, tror han.

Men något löfte till de anhöriga kan ingen av dem ge.

– Man bara hoppas att det blir bättre, konstaterar Gunilla Svantesson. Sämre hoppas jag att det inte blir för jag kommer inte att ge mig. Så det är bara att hoppas på att det blir bättre, avslutar Gunilla.