Det var 2001 som Ericsson började tillverka utrustning för mobila telefonsystem istället för mobiltelefoner. En produktion som kom med krav om att kostnaderna måste minska med en fjärdedel varje år.
Redan i mars samma år varslade Ericsson om att 1.500 jobb vid fabriken i Kumla skulle försvinna som då hade 3200 anställda. Metallfacket, nuvarande If Metall, ställde då en rad krav på företagsledningen och efter förhandlingarna var det 850 personer som fick gå. Ericssons ledning upphandlade ett ettårigt stödprogram för de som förlorat sin anställning.
Ericssons verksamheter i Borås, Nynäshamn och Kista var också drabbade av att det fanns färre jobb under 2001.
2002 – Hälften har slutat på Kumlafabriken
Året därefter fick ytterligare 700 lämna verksamheten i Örebro och Kumla och därmed hade personalstyrkan i länet halverats två gånger på knappt två år.
2004 – 3200 anställda blev 850 på tre år
Två år av nedskärningar följde och varje kvartalsrapport vittnade om kostnaderna som måste minska. Inom Ericssonkoncernen i Sverige var 51.600 anställda 2004, en siffra som enligt företagets mål skulle krympas till 47.000. Trots omständigheterna är stämningen positiv på fabriken i Kumla. Åtminstone enligt dåvarande fabrikschefen Anders Bergstrand.
Enligt honom hade då Ericssons kunder fått bättre ordning på finanserna och blivit mer investeringsvilliga. Ingen sägs upp men det är heller ingen som anställs. Marknaden efterfrågar framförallt 3G, den så kallade tredje generationens telefoni, och Kumlafabriken tillverkar radiomoduler till basstationer för mobiltelefonnätet.
2005 – Internationell konkurrens
Fyra år efter det stora varslet börjar det bli ännu svårare att möta kraven på minskade produktionskostnader. Fabriken jämförs hela tiden med verksamheterna i Kina och Östeuropa och måste ständigt öka produktionen och minska tillverkningskostnader. I Sverige är lönekostnaderna mellan åtta och fem gånger så stora som utomlands, vilket bidrar till att verksamheten i Sverige pressas extra hårt.
2006 – Ännu ett varselhot leder till avgångspension
Drygt 150 anställda blev 2006 erbjudna avgångspension eller ett visst antal månadslöner. För att klara produktionen har Ericsson i Kumla 112 inhyrda och 87 tillfälligt anställda som i huvudsak jobbar med produktion.
2008 – Störst i världen
Ericsson står för två tredjedelar av all försäljning av mobilsystem, men ändå måste företaget spara mer. I Kumla tillverkas 3G och GSM, men tillväxten för mobilsystemen har avtagit och fabriken måste utveckla tekniken.
Vid den här tiden finns produktionen i Sverige i första hand på fem orter: Kumla, Gävle, Borås, Katrineholm och Kista utanför Stockholm.
I februari varslar Ericsson om att 1000 jobb ska försvinna runt om i landet och företaget ska spara fyra miljarder kronor. Kumla drabbas hårdast. Tjänsterna som försvinner är inom volymproduktion och industrialisering, det vill säga de som omvandlar ny teknik till prototyper som sedan testas noga innan man vågar börja masstillverka.
2009 – Nedskärningar i hela världen
Trots det tidigare årets vinstresultat är framtiden präglad av besparingar. 2009 meddelar Ericsson att 5000 anställda ska bort varav 1000 i Sverige. I december får anställda i Gävle besked om att deras arbetsplats ska läggas ned.
2010 – Gävlefabriken läggs ned
I mars börjar uppsägningsbeskeden delas ut till anställda på fabriken i Gävle. All produktion ska avvecklas och sista september ska verksamheten upphöra. 'Företaget är en av de större arbetsgivarna i Gävle och ett tusental anställda drabbas.
2012 – Både metall- och tjänstemannakollektivet berörs
Året börjar med att Ericssons affärsområde Network visar mycket svagare resultat- och försäljningssiffror än väntat. De radiobasstationer som tillverkas i Kumla används i utbyggnaden av 3G och 4G-näten och ingår därför i området Networks.
I november 2012 meddelar företagsledningen att totalt 1550 tjänster ska bort på fabrikerna varav 106 i Kumla, som för tillfället har 650 anställda. Även konsulter och visstidsanställda kommer minska rejält. Ledningen menar att marknadskonkurrensen är bakomliggande orsak och att personalneddragningar är enda lösningen.
2015 – Omfattande varsel inom hela Ericsson
Arbetsstyrkan har minskat till 550 personer och i mars varslar företaget igen. Nu ska 130 bort. Det är bara en del av de sammanlagt 2200 som varslas inom företaget i Sverige. Det resulterar efter förhandlingar med facket i att 120 tillsvidareanställda och 50 konsulter tvingas sluta på Kumlafabriken. Den här gången var varslet en följd av ett kostnads- och effektiviseringsprogram Ericsson beslutat om året innan.
2016 – Regeringen tar tag i arbetslöshetssituationen
Genom att ta 60 miljoner från en EU-fond ska regeringen stötta de som tvingats sluta på fabriken i Kumla, Katrineholm och Stockholm. Stödet ska möjliggöra platser inom egenföretagande, yrkesutbildningar och praktikplatser som förhoppningsvis ska leda till jobb.
Redan i juli sprids rykten om ännu ett stort varsel, från källor till Svd. Den här gången kan det vara mellan tre till fyra tusen anställda som kan drabbas.
Uppgifterna om att den sista tillverkningen i Sverige ska lägga ned är fortfarande obekräftade och nu återstår att se vad slutbeskedet blir för Kumlafabriken.