Det var när Pelle Filipsson blev uppmanad att säkra DNA-spår på egen hand, eftersom polisen inte kunde komma ut till brottsplatsen, som han skrev ett öppet brev. I det berättar han lättsamt om hur han bland annat själv satt ihop ett brottsplatsundersöknings-kit nu när polisen inte kunde komma till platsen, men undertonen och historien bakom är av allvarligare karaktär. Han känner vanmakt och hopplöshet efter polisens svala mottagande.
Polisen menar att undersökningar inte ska läggas på den enskilde individen.
– Det är tveklöst polisens ansvar att säkra spår och göra en brottsplatsundersökning, säger Fredrik Kliman, presstalesperson vid Polisen i Östergötland.
Organisation i förändring
Fredrik Kliman går särskilt in på det faktum att Pelle Filipsson uppmanades att säkra spår själv. Han menar att det gått snett hos Polisens Kontaktcenter, PKC. Det center som tar emot de samtal om brott som inte är akuta.
– Det finns målsägare som hört av sig och upplevt att de har fått frågan om de själva har säkrat några spår på brottsplatsen. Så det har blivit en missuppfattning kring den drabbades ansvar, berättar Fredrik Kliman.
PKC utgår från formulär när de ställer frågor till de som ringer. Det kan vara anledningen till varför Pelle Filipsson blev uppmanad att säkra egna spår.
– Det är tveklöst polisens ansvar. Det är ingen annans ansvar att göra en brottsplatsundersökning, att söka spår eller DNA, säger Fredrik Kliman.
Vill förbättra frågeställningar
Den som leder arbetet med att förbättra frågeställningarna till den drabbade är Mikael Lilja, chef för forensiska sektionen för polisen regionen Öst, alltså chefen för samtliga brottsplatsundersökare.
– Det finns felaktigheter i formulären hos PKC, så frågan kanske ställs på ett felaktigt sätt.
”Har du säkrat några spår”
Mikael Lilja jobbar aktivt för att ändra vissa av frågeställningarna. Han berättar att frågeställningen ”Har du säkrat några spår” finns i frågeformuläret hos PKC och att det är en av de som han vill göra om.
Hamnar informationen från anmälare på fel ställe eller fastnar den?
– Så kan det naturligtvis vara och vi arbetar just nu med att se om nödvändig information fastnar, och i så fall var och varför.
Vad säger du om frustrationen, fyra inbrott men inget besök av polisen?
– Frustrationen är fullt förståelig, men vi kan inte uttala oss om varför inget av inbrotten resulterade i platsundersökning utan att titta på varje enskilt fall. Olika orsaker kan påverka beslutet, såsom att det för tillfället fanns mer prioriterade ärenden eller att informationen från början inte gav att det bedömdes finnas orörda spår.
Är det brist på brottsplatsundersökare eller är det en organisationsfråga?
– Polisen kommer alltid vara tvungen att prioritera mellan olika ärenden som vi kan arbeta med. Ibland räcker inte resurserna till för att hantera alla ärenden direkt, och det kan medföra att t ex en platsundersökning vid ett stöldbrott inte genomföras i direkt anslutning till brottet. Själva brottsplatsundersökningen kan då ske även en tid efter brottet om miljön varit orörd och spårens bevisvärde fortfarande är desamma som om allt skett direkt.