– Vår bedömning är att cyberhotet mot företag och myndigheter i Sverige är omfattande och ofta målinriktat. Många angrepp upptäcks aldrig – eller så upptäcks de för sent. När det gäller cyberspionage är det svårt att se att någon tagit sig in i systemet och spionerat. Angriparnas mål är att gå in och få ut information utan att synas, sade Anders Thornberg, chef för Säkerhetspolisen, vid ett framförande tidigare i år.

Säpo bedömer att det i dag finns 15 stater som bedriver underrättelseverksamhet i Sverige. En del av detta är laglig och deklarerad, men ett tiotal stater bedriver olovlig underrättelseverksamhet. För dessa är cyberspionage ofta lämpligt, eftersom man kan operera från utlandet.

Fler och mer komplexa attacker

Cyberattackerna mot svenska myndigheter och företag ökar och blir allt mer komplexa. Oftast är angriparna ute efter information eller att sabotera. Säkerhetspolisen ser att det på många håll i samhället finns brister och att man inte når upp till den säkerhetsnivå som krävs.

Säpo anser att företag och myndigheter ofta underskattar de konsekvenser ett angrepp kan få.

Skriver på papper och låser in

Hur ska man då skydda sig? Det mest skyddsvärda ska inte ens digitaliseras, menar Säpo.

– När vi på Säkerhetspolisen behöver dokumentera våra mest känsliga operativa uppgifter har vi den inte i vår databas. Istället skriver vi ned informationen på papper och låser in den i säkerhetsskåp, sade Anders Thornberg.

Säpo anser att arbetet mot cyberhoten i Sverige är ett lagarbete där man har ett nära samarbete med Försvarets Radioanstalt (FRA) och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Dessa myndigheter har en gemensam arbetsgrupp, NSIT, som arbetar med att ta fram de cyberhotbilder som finns mot landet.