– Folk trodde inte jag var klok som flyttade hit. Om jag ville ha bilen uppbränd eller nånting… Det var ju liksom ökänt att här eldar de upp alla bilar, slår ner om du går ut, rycker handväskan av dig. Men jag har aldrig upplevt någonting, säger Ann-Marie Karlsson.
Hon bor i Klockaretorpet i Norrköping, ett så kallat ”utsatt” område. Men det betyder ju inte att alla som bor där är otrygga, påpekar kriminologen Manne Gerell.
– Siffrorna visar ju att en majoritet av invånarna i de här områdena är trygga, säger han.
Otryggheten i ”utsatta” områden är större än genomsnittet, men det är inte säkert att det beror på var man bor, enligt Manne Gerell som är forskare i kriminologi vid Malmö högskola.
Mående viktigare än område
– Det mesta av den upplevda tryggheten har inte att göra med var man bor – utan vem man är och hur man mår.
I ”utsatta” områden bor fler personer som skulle ha känt sig otrygga oavsett var de bor, för att de har andra problem, till exempel dålig ekonomi eller för att de mår dåligt på andra sätt.
– Det där tror jag är den största kunskapsluckan hos allmänheten. Alla tror att människor i utsatta områden är otrygga för att de bor just där. Men det kan bero på att de har helt andra problem, till exempel att man saknar jobb, säger Manne Gerell.
”Man känner ett utanförskap”
Stadsdelsutvecklaren Thomas Lindquist är inne på samma spår:
– Åh jag har funderat mycket på det där, säger han.
Han har försökt att ha dialog med många av de struliga ungdomarna i Klockaretorpet, men tycker att det är svårt.
– Jag landar i att man är oerhört frustrerad, man känner ett utanförskap, för att man inte har grejat skolan och man ser inte att man kommer att få ett jobb.
Små saker – stor betydelse
Forskningen visar också att människor påverkas av hur det ser ut i ett område, och i ett utsatt område kan små saker få stor betydelse.
– Poliserna brukar bli utskrattade när de ingriper mot buskörande mopeder, men det kan faktiskt upplevas som ett stort problem. I utsatta områden finns ofta en känsla av att samhället inte bryr sig och då kan smågrejer som felparkerade bilar, skadegörelse, klotter och buskörning bli ett stort problem, säger Manne Gerell.
Just när poliser är ute i ett område och patrullerar ökar tryggheten, just där och då. Men enligt honom är det ändå svårt för polisen att komma åt den upplevda tryggheten eftersom det handlar om en känsla.
– Den allra största upplevda otryggheten, den ligger inom personerna, säger Manne Gerell.
– Jag är rädd för att det ska komma någon, när jag kommer hem då går jag och tittar överallt och tänder och tror att det finns någon därinne, säger Elsy Nilsson som har blivit mycket otryggare sedan maken gick bort.
– Alltså när man går själv så är man ju mest rädd för män, för att bli våldtagen, säger Malva Sköldborg från Skärblacka.
– Jag är rädd för clowner, det där ryktet som spreds, säger Elvira Käcker som är 11 år.