”Jag vet ju att mamma hade mått mycket mycket bättre om hon hade fått komma hit från början. Hon mådde inte bra hemma.”

Det är många äldre och anhöriga som har berättat för SVT om hur de kämpat för en plats på äldreboende. Att få en plats har blivit allt svårare i takt med att 32 000 platser har försvunnit under 2000-talet.

Diffus måttstock

Samtidigt som allt fler platser läggs ner är det biståndsbedömarnas uppgift att avgöra vem som ska få en plats och vem som ska nekas. De måste kunna parera mellan kommunernas egna riktlinjer och socialtjänstlagen. Till sin hjälp har de en diffus måttstock, ”skälig levnadsnivå”, ett begrepp som enligt flera forskare inte har definierats på många år. 

– Det är ju svårt att säga vad som är skälig levnadsnivå. Det kan betyda en sak för mig och något helt annat för dig. Det är det som är det luddiga kring det här begreppet tycker jag, säger Elisabeth Ercin som arbetar som biståndsbedömare i Norrköping.

Är det till exempel skäligt att få en toaletthink i sitt sovrum?

– Det där är ju individuellt, konstaterar hennes kollega, Heléne Franzén. 

– Vissa personer tycker absolut att det fungerar bra att ha en toalettstol bredvid sängen. Man tycker att det är bekvämt och bra utifrån den situation man har. Det beror ju på vad den som ansöker tycker. Men vi måste hela tiden tänka kring det där, vad som är skäligt, säger hon.  

Hur ofta tar ni beslut som går mot personens vilja?

– Ja det är klart att det händer ibland att vi måste ge ett avslag trots att personen själv helst skulle vilja bo på ett beonde. Men de avslagen är ju motiverade utifrån behoven som personen har. Jag hoppas att vi lyckas förklara det på ett bra sätt, säger Heléne Franzén.

Vill se fler boenden

Det är de äldres behov som ska avgöra om man ska få en plats på äldreboende eller inte. Men i praktiken, när det inte finns tillräckligt med platser, då blir det ofta kommunens utbud som får styra.

För att komma in på ett särskilt boende krävs idag att man har mycket stora vårdbehov. Både Elisabeth Ercin och Heléne Franzén säger att det måste till fler alternativ och andra boendeformer att kunna erbjuda. 

– Om man inte har så stora vårdbehov, men känner sig otrygg och ensam, då vill vi kunna erbjuda en annan typ av boende, något slags mellanboende, men det kan vi inte göra. Vi har inga sådana boenden i vår kommun, säger Heléne Franzén. 

”Skulle behövts i förrgår”

– Jag fick höra att det skulle bli aktuellt 2018. Men det är ju lång tid till dess, vi skulle behövt sådana boenden i förrgår, påpekar Elisabeth Ercin.

Hon har sin arbetsplats på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, där hon ska se till att äldre patienter ska få rätt hjälp när de skrivs ut. Det kan bli brådskande. Det är nämligen inte bara platser på äldreboenden som har dragits ner. Även vårdplatserna på sjukhus har minskat drastiskt i landet de senaste decennierna och patienterna skrivs numera ut betydligt snabbare än tidigare. 

– Jag märker ju att vårdtiderna blir allt kortare. Det är den trenden idag, patienterna ska in och ut bara, konstaterar hon.

Skräms av personalen

Elisabeth Ercin upplever att många äldre är rädda för att komma hem och att de också påverkas av personalen på sjukhuset.

–  Många på avdelningarna tycker att patienterna är för sjuka för att komma hem och påtalar det för patienterna också. Och det är klart, blir man matad med det så blir man kanske väldigt rädd för att komma hem.

Men ofta går det bra, mycket bättre än väntat, menar hon. Många som först velat komma till ett korttidsboende tar tillbaka sin ansökan när de märker att det faktiskt fungerar hemma.

– Många vet inte vilka möjligheter till hjälp hemma som faktiskt finns idag. Många blir förvånade när de inser det, säger Elisabeth Ercin.