Jag åker genom skog och mark på väg till Toltorp, där jag fått tips om en kvinna fått besök av vildsvin i sin trädgård.

Några kilometer sydväst om Katrineholm ligger det lilla röda huset inbäddat och omgivet av skog och en sjö.

Redan när jag svänger in på uppfarten till 82-åriga Irene Nilsson så ser jag förödelsen och man kan genast tro att det är bonden intill som varit framme med plogen i hennes trädgård. Men så är inte fallet.

Irene Nilsson minns hur det var när hon första gången tittade ut genom fönstret och fick se vad vildsvinens framfart åstadkommit.

– Jag blev chockad när jag tittade ut och ännu mer när jag fick gå ut och se på förödelsen, jag blev ledsen säger hon.

Hon blickar ut över den 5000 kvadratmeter stora tomten, där stora delar förstörts och bökats upp av vildsvinen. Grästuva på grästuva ligger uppbökad framför hennes fötter. Försiktigt tar hon sig fram mellan tuvorna med sin krycka. Hon har proteser i båda knäna och hade svårt att gå redan innan hennes trädgård fick besök. 

– Jag vill hemskt gärna ha ihjäl dom, det låter mordiskt men det är så det är, säger hon med eftertryck.

Jag kan förstå henne. Skadorna är inget man fixar i en handvändning. Att med spade eller grep få ordning på gräsmattan skulle ta veckor.

Hon berättar för mig att hon tänker sätta upp staket för att hålla vildsvinen ute. Hon har också erbjudit sitt sovrum på andra våningen som jaktplats för den jägare som vill eller kan skjuta vildsvinen.

– Dom får göra en ”Runar” säger hon med ett leende på läpparna. Här är det inte tätbebyggt område så här går det bra.

Just staket och framförallt elstängsel är effektivt mot vildsvin. Svenska Jägareförbundet rekomenderar dom som drabbas att skaffa just detta.

Jag talar med några återförsäljare som säger att försäljningen av elstängsel ökat till privatpersoner.

– Frågan om vildsvin får vi flera gånger varje vecka, förrut var det mest fotbollsföreningar och golfbanor som efterfrågade stängsel men idag är det privatpersoner söm söker hjälp, säger Tobias Winberg en av försäljarna av elstängsel.

Jag fortsätter gå med Irene Nilssons i hennes trädgård och jag slås av idyllen och undrar varför grisarna valde just hennes trädgård. Funderar på hur hon ska komma till rätta med sin trädgård igen.

Hon suckar när jag ställer frågan.

– Ja det vet jag inte, det får bli i vår, nu orkar jag inte, säger hon.

Hon beskriver sig själv som en djurvän, men det är inte första gången det vilda har varit emot henne.

För ett år sedan fick hon åka ambulans och tillbringa tre veckor på sjukhus efter att hon blivit stångad av en råbock utanför sitt hus.

– Jag skulle mata fåglarna och då låg den där. Den såg trött ut så jag hämtade lite vatten berättar Irene Nilsson.

– Men då gick han till anfall, först mot magen och när jag vände mig om för att gå in så stångade han omkull mig.

Irene Nilsson fick svåra skador bland annat en spricka i ryggen. Smärtor som hon fortfarande känner av varje dag. Jag undrar försynt vad det vilda har emot henne och vad som kan hända härnäst. Hon skrattar åt min fråga.

– Ja du det vet i katten, man kan ju undra, jag förstår inte vad jag har gjort dom, dessutom har jag massa hjortar här så jag vågar inte gå ut när det blir mörkt. Det är konstigt, jag har ju bott på landet och jag gillar ju djur men det här gillar jag inte avslutar Irene Nilsson.

Jag tar några sista bilder i trädgården innan jag packar ihop och önskar Irene Nilsson lycka till med trädgården och vildsvinen. 

Sakta tar hon sig tillbaka in mot huset, men på vägen stannar hon och lyfter upp ett tungt lerkrus som välts omkull precis intill väggen. – Det här måste hjortarna ha gjort säger hon innan hon försvinner bakom husknuten och in i huset.