Foto: TT

Vittne berättar om när hon hittade döda kollegan

Uppdaterad
Publicerad

Dagens tredje vittne var kvinnan som jobbade tillsammans med den avlidna kvinnan då olyckan inträffade. Hon är djurvårdare och hon jobbar fortfarande på djurparken.

Kvinnan berättar att hon träffade sin kollega vid 9-tiden på morgonen den aktuella dagen, vid ett stall som var precis nedanför hängnet. De två hade ansvaret över helgen. De stod och pratade. Det regnade jättemycket. Kollegan gick till varghägnet,

– Jag ringde till henne senare, men jag tror att telefonen var avstängd. Hon hade sagt några dagar innan att den inte fungerade riktigt som den skulle.

Vargattack i Kolmården

När hon sedan gick till hägnet märkte hon något hon tyckte var konstigt, att en varg som brukade vara för sig själv var tillsamman med de andra vargarna.

– Jag gick in i hägnet och upplevde att vargarna betedde sig annorlunda, inte aggressiva men vad ska man säga, stressade.

När hon sedan gick runt i hägnet i sällskap med halva vargflocken hittade hon kollegans regnbyxor, regnjacka och så småningom också den avlidna kollegan. När kvinnan, i sitt berättande, närmar sig stunden då hon hittade kollegan frågar hon domaren om de vill att hon ska fortsätta att berätta. Han ger henne ett jakande svar och kvinnan beskriver hur hon först trodde att det var något annat hon såg på marken, men förstod att det var kollegan då hon såg dennes klocka.

– Jag går fram till henne och ser att hon är död. Jag blev rädd såklart, sen gick jag ut och ringde min kollega som tidigare hade försökt få tag i X.

Fler frågor ställs om vad som skedde timmarna efter olyckan, vilka personer kvinnan mötte och vad som sades. Hon berättar att hon och kollegorna var chockade.

– För min egen del tänkte jag att någonting hade hänt henne, att hon hade ramlat eller så. Att jag skulle hitta henne där inne sittandes och ha ont.

Så gjorde de för att bli ledare över vargflocken

Förhöret fortsätter. Kammaråklagare Jan Olof Andersson ställer frågor om kvinnans erfarenhet, med vargar och jobbmässigt. De glider in på frågor om hur de hanterade vargarna.

– Vi är ju dominanta, tar en ledarroll i flocken.

Kvinnan får frågan på vilket sätt de är dominanta.

– Det handlar mycket om pondus, att man är stark i sin person eller hur jag ska uttrycka det. Att man visar en tydlighet mot dem, sätter gränser. När man pratar om dominans med gemeneman, det här är min åsikt, kan det oftast misstolkas som att man är aggressiv och det upplevde inte jag att vi var. Det var inte så att vi gick in i hägnet och slog djuren eller så. 

Samma vargar nämns

Frågorna fortsätter om vad en varg fick och inte fick göra, hur de tillrättavisades och hur vargarna agerade mot djurskötarna jämfört med gästerna.

– De hade troligen betett sig på ett helt annat sätt om gästerna gått in själva, allt från att de inte skulle gå fram till dem till att, jag vet inte, säger kvinnan.

Vid flera tillfällen under vittnesförhöret uppmärksammar kvinnan att några få individer i flocken var mer intensiva än andra. Det är samma två vargar som tidigare nämnts under rättegången, många gånger i anslutning till händelser eller incidenter.

Farliga situationer

Kammaråklagaren ställer frågor om huruvida de fått instruktioner för hur de skulle agera vid farofyllda situationer, kvinnan menar att de inte fått några instruktioner om det som hon minns nu. Vidare frågar kammaråklagaren om situationer där personer blivit så kallade ställda, vilket skulle kunna liknas vid ifrågasatta och utmanade av vargarna. Kvinnan bekräftar att det har hänt och att de efter det försökte återintroducera den personen utan resultat. Kvinnan, som vid den tiden var skyddsombud, motsatte sig den idén då hon inte trodde att det skulle fungera med tanke på vargarna.

Sista frågan från åklagaren

Frågorna fortsätter om möten som hållits efter incidenter. Slutligen ställer kammaråklagaren frågan om hon tycker att olyckan skulle ha kunnat undvikas.

– Det hade troligtvis inte hänt om jag hade hängt med upp, säger kvinnan.

Åklagaren frågar om det, såhär i efterhand, fanns varningssignaler som borde ha uppmärksammats.

– Beteendet som vissa av individerna, framförallt XX och XX som återkommer, absolut visst hade man kunnat ta till åtgärder för dem. Just den dagen tror jag inte, för XX del, skulle ha varit någon varningsklocka.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Vargattack i Kolmården

Mer i ämnet