Det är mot den bakgrunden hon nu inlett en tuff kamp mot sin nya hemkommun Lund, kampen om att få gå och lägga sig precis när man själv vill.

Ganska precis ett år har gått sedan Christina Pettersson insjukande. I spåren av en vanlig halsfluss kom en aggressiv blodförgiftning som plötsligt började angripa kroppens vävnader.

Hon lades in på intensiven i sin dåvarande hemstad Malmö – och vaknade upp två månader senare, på en specialistklinik i Linköping.

”Jag hade tur som överlevde”

Sakta men säkert sjönk insikten in: hon var kvadrupelamputerad, som den kliniska termen lyder. Båda armarna, båda benen och dessutom delar av ansiktet var borta.

– Det kan låta märkligt men jag hade tur, tur som överlevde. Naturligtvis var jag förtvivlad först men sedan såg jag hur min sambo reagerade. ”Det här klarar vi, det finns proteser, det här går att fixa”, sa han. Och efterhand insåg jag att det är den enda inställning man kan ha. Livet går vidare, säger Christina.

Nu är hon nyinflyttad i Lund med sin sambo och sin fyraårige son. Framför henne ligger år av fysisk träning, plastikkirurgi och smärtsam utprovning av proteser – år under vilka hon kommer att vara ständigt omgiven av personliga assistenter. Men Christina lever i nuet. Hennes fokus är familjen, flyttlådorna och att skola in sonen David på nytt dagis. I mitten av mars går hon tillbaka till sitt gamla jobb, som arbetsförmedlare. Blir det till äventyrs någon tid över skriver hon på egna bloggen.

Får inte lägga sig när hon vill

Fast ett litet bekymmer har hon. Eller ett ”ganska stort bekymmer”, tycker hon själv. Enligt nya hemkommunen Lund får Christina inte gå och lägga sig när hon vill. Klockan 22 är sista chansen att få hjälp av hemtjänsten att komma i säng.

– Det gör mig oerhört ledsen. För mig är detta helt centralt att få gå till sängs när man själv vill, så skulle det fungerat om jag hade bott kvar i Malmö. Just nu tvingas vi lösa det genom att min sambo hjälper mig med toalettbestyr, avklädning och allt annat, men jag tycker inte det är rimligt att förvänta sig detta av någon som jag lever i en kärleksrelation med.

”Många andra drabbade”

Hon har fått stor respons på sin blogg från människor runt om i landet. Ingen säger sig ha hört talas om en liknande inställning från en svensk kommun.

– Folk uppmanar mig verkligen att ta fajten och jag är övertygad om att det finns många andra drabbade, människor med olika typer av funktionsnedsättning såväl som äldre Lundabor, som lider i det tysta av kommunens fyrkantiga regler. Det tänker inte jag göra, säger Christina. 

Sydnytt har trots upprepade försök inte lyckats få någon på Vård- och omsorgsförvaltningen i Lund att kommentera beslutet.