– Även om den är sparsam så talar den för att det går bra, säger hon.

Någon svensk forskning om surrogatmödraskap finns knappt. Det beror på att surrogatmödraskap är olagligt i svensk sjukvård. Däremot finns en del utländsk forskning och dessutom har några svenska forskare intresserat sig för ämnet. En av dem är Christina Bergh som är professor i gynekologi och obstetrik vid Göteborgs universitet. Hon har skrivit en översiktsartikel om surrogatmödraskap tillsammans med en nordisk forskargrupp. 

– Tidigare har man pratat om att det finns så lite litteratur utan att man har berättat vilken litteratur som faktiskt finns. Det finns ju en del ändå. Även om den är sparsam så talar den för att det går bra. Man kan alltid dra några slutsatser, säger Christina Bergh. 

Har undersökt alla tre parter 

Forskargruppen har sammanställt nordisk och engelskspråkig forskning kring både barnen, föräldrarna och surrogatmammorna. 

– Den stora biten man har skrivit mycket om och oroat sig för är den psykologiska biten. Hur går det för surrogatmammorna? Vad är det för typ av kvinnor som ställer upp på det här? Hur reagerar man när barnet är fött? Enligt litteraturen går det bra för det mesta. Det finns ju fall där mamman ångrar sig och det har blivit väldigt traumatiska rättsprocesser, men i flertalet fall har det gått bra, säger Christina Bergh.  

Samtidigt menar de att man får vara försiktig med de här slutsatserna eftersom kvalitén på studierna har brister.  

Få barn har undersökts 

Enligt Christina Bergh har tusentals barn tillkommit genom surrogatarrangemang, men forskning har bara undersökt hur 60-70 barn mår psykologiskt. 

– I en av studierna har man följt barnen upp till tio år. När man tittar på det psykosociala hittar man inga skillnader med andra barn. Problemet med studierna är ju att de är små, få och det är ett betydande bortfall. I den största studien bjöds 69 familjer in att deltaga, 42 tackade ja vid den första uppföljningen, men endast 30 familjer vid uppföljningen efter tio år. Många tackar nej och ställer inte upp på fler intervjuer eller enkätstudier. Man vet inte hur det går för barnen när föräldrarna säger nej, säger Christina Bergh. 

Föräldrarna nöjda 

En annan forskare som har intresserat sig för surrogatfrågan är Anna Arvidsson. Hon är doktorand vid Uppsala universitet och har undersökt vad svenska par har för upplevelser av surrogatarrangemang i utlandet, i synnerhet Indien. Hon berättar att föräldrarna har haft många tveksamheter innan de har valt att genomgå ett arrangemang utomlands. 

– Föräldrarna har påverkats av synen av att det skulle vara exploaterande att vara surrogatmamma i Indien. De har försökt ta reda på att hon faktiskt vill göra det och de flesta har uppfattat att hon vill det. Det finns en del som har känt en osäkerhet kring surrogatmammans situation under graviditeten och vad som händer med henne när processen är klar. 

Trots de många sidorna av arrangemangen upplever de flesta att processen gått rätt till. 

– De tycker ofta att det har fungerat bra, även om det har varit en komplex process, säger Anna Arvidsson. 

Enligt Christina Bergh och den nordiska forskargruppens sammanställning finns det inte några stora psykologiska skillnader i hur föräldrarna tar till sig barnet efter ett surrogatarrangemang, jämfört med om barnet burits av föräldrarna själva. 

Hur mycket mer forskning behövs? 

– På frågan om det behövs mer forskning kan man alltid svara ja, men hur ska den gå till? Är det möjligt att få fram mer forskning? Ibland får man nöja sig med det som finns. Det är möjligt att det om fem år finns fler och bättre studier. Men man ska komma ihåg att det här är ett område som det är oerhört svårt att bedriva forskning på, säger Christina Bergh.