23 november 1977. Fältflygaren Sven Lindén från F12 i Kalmar ska just landa sitt Drakenplan när motorn stannar. Sven Lindén skjuter ut sig med katapultstolen, men fallskärmen vecklas inte ut.

Planet och piloten störtar ner i Kalmarsund och Sven Lindén omkommer 28 år gammal. Närmast anhörig är hans fru, 26-åriga Kristina Lindén med en treårigdotter och gravid med parets andra barn.

Den tragiska flygolyckan får sedan ett efterspel som sträcker sig fram till i dag. Ett efterspel där Kristina vill ha upprättelse för de många fel hon tycker att försvaret har begått genom åren.

Det börjar redan med dödsbudet, som ges per telefon.

– Jag kan fortfarande känna ringsignalen. Det var fruktansvärt och det är bedrövligt att lämna ett dödsbud på telefon. Det händer aldrig inom försvaret utan någon kommer hem till de anhöriga, säger Kristina Lindén.

Ansvaret för själva olyckan landar också på Flygvapnet. Förutom Sven Lindéns plan störtar två plan till av samma typ, J35 F Draken, samma dag. Där klarar sig dock piloterna oskadda.

Dödsbränsle och dödsskärmar

Haveriutredningen visar att det är smuts i bränslet som får motorerna att stanna.

Att Sven Lindéns fallskärm aldrig löser ut beror på att skärmen är felpackad. Sytråden är för tjock för att brista vid hoppet. Flygvapnet hittar sedan fler skärmar med samma fel. Dödsbränsle och dödsskärmar kallas det i media och samtliga plan på F12 i Kalmar och på F17 i Ronneby får flygförbud.

Haveriutredningen fastslår att, den rutinerade piloten, Sven Lindén inte har gjort något fel alls.

Samtidigt försöker Kristina få livet att fungera hemma i Kalmar med en otröstlig tvååring vid sin sida.

– Hon trodde ju att hans pappa skulle komma tillbaka. Varje gång det knackade på dörren och folk kom med blommor, trodde hon att det var pappa. Så hon blev arg, säger Kristina Lindén.

Begravningsfaktura på 8 000 kronor

I december 1977 begravs Sven Lindén i Vitaby på Österlen. Där han och Kristina gifte sig. Det är en klassisk militärbegravning. När Kristina kommer hem till Kalmar efter julfirande i Skåne, hittar hon en faktura bland posten. Drygt 8 000 kronor för begravningen ska betalas.

– Då ringde jag flottiljchefen på F12 som sa att räkningen hade kommit fel. Eftersom att förfallodatumet hade gått ut bad han mig betala, så skulle han sätta in pengar på mitt konto, säger Kristina Lindén.

Men det kommer inga pengar. Och Trygghetsförsäkringen som soldatänkor har rätt till betalas inte heller ut.

– Jag fick ringa och påminna Trygghetsnämnden. Ett halvår senare kom pengarna, säger Kristina.

Besviken på försvarets hantering känner Kristina att hon åtminstone inte ska behöva betala Svens begravning själv. Så hon hör av sig igen. Och igen. Och igen. Först till F12 och när det läggs ner, till Försvarsstaben.

– De har alltid varit trevliga och sagt att det är bedrövligt att det här inte har ordnats än. Ibland har de inte hittat fakturan och jag har skickat nya kopior, Men de har varje gång sagt de fixa det.

Genom åren hör Kristina av sig och undrar, men när hon får veta att ärendet har nått flygvapenchefen, slutar hon.

Får inga pengar

Det går till 2014 då Micael Bydén, numera ÖB, men då flygvapenchef, beslutat att hon inte kan få några pengar. Preskriptionstiden har gått ut, då hennes begäran enligt försvaret kom in först 2004. Innan dess finns inga spår av vare sig fakturan eller kontakter med Kristina, menar försvaret.

– Då blev jag arg, så jag ringde Micael Bydén från dolt nummer och jag glömmer aldrig det han sa: ”Jag skulle så gärna vilja hjälpa dig Kristina, men det finns inga pengar.”

8.000 kronor motsvarar drygt 33.000 kronor i dagens penningvärde. ÖB Micael Bydén vill inte kommentera ärendet. Istället får SVT Nyheter Skåne tala med nuvarande flygvapenchef Mats Helgesson.

– Det enda vi vet är att det har inkommit ett ärende 2004 och det är det jag måste förhålla mig till. Det hon upplever är så klart sant för henne, men jag vet inte vad som sas 1977, säger Mats Helgesson.

Sannolikheten för att Kristina Lindén skulle vänta till 2004 med att få betalt för en räkning från 1977, vill flygvapenchefen inte kommentera. Han kan bara se till de fakta som finns, menar han.

– Antingen har det inte kommit in något ärende tidigare, eller så har det skett ett misstag, säger Mats Helgesson.

Om det har skett ett misstag, vad har försvaret för ansvar att rätta till det?

– Det vill jag inte kommentera, för jag vet inte vad som har uttryckts på den tiden, säger flygvapenchefen.

Handlingen diariefördes inte

För att kunna begära ut handlingen från Försvarsmakten, frågar vi när begravningsfakturan är diarieförd.

– 2004, säger flygvapenchefen.

Så det finns en kopia som är stämplad då?

– Ja, säger Mats Helgesson.

Men det stämmer inte. I efterhand visar det sig att fakturan inte diariefördes överhuvudtaget när den kom in, något som strider mot offentlighets- och sekretesslagen. Istället skedde det först i oktober i år. Efter att vi hade börjat efterlysa fakturan.

”När vi sammanställde allt vi vet i ärendet 2016 diariefördes fakturan med ankomstdatum till Försvarsmakten 2004-12-10”,

skriver Försvarsmaktens pressekreterare Jesper Tengroth i ett mejl.

Anser att försvaret brustit

I avslaget beklagar nuvarande ÖB Micael Byden att Kristina inte har fått ersättning tidigare och att han inte heller ifrågasätter anspråket. Men försvarets beslut ligger fast. Det man erbjuder Kristina Lindén är att istället söka pengar i en minnesfond.

– Jag tror att hennes fall skulle prioriteras högt vid en sådan ansökan, säger Mats Helgesson, nuvarande flygvapenchef.

Men Kristina anser att det är Försvaret som har brustit. Därför ska de betala. Och hon får stöd från andra soldatänkor och tidigare piloter.

– Jag har alltid tyckt att flygvapen har varit rakryggat, men den här historien ger mig dålig smak i munnen. Gör om, gör rätt, säger Anders Magnusson, pensionerad pilot som också flög Drakenplan på 70-talet.

”Varför ska min man bli bortglömd?”

Det som retar Kristina mest är att försvaret i andra sammanhang har kunnat ändra beslut gällande försvarsanställda som har omkommit i tjänsten.

– Vad är det för skillnad? Varför ska min man bli bortglömd? Fy, vad man har fått kämpa de här åren och det är ju inte bara för pengarna. Det är en principsak, säger Kristina Lindén.