När vädret tillåter går Anders Paulsson upp mitt i natten för att ta ut sin fiskebåt som har Skillinge som hemmahamn. Men det blir alltmer sällan, eftersom fisketuren ofta blir en ren förlustaffär. Drivmedel och andra omkostnader överstiger inkomsten han för från fisken han tar upp. Och han är inte ensam, en efter en väljer de kustnära fiskarna att lägga garnen på hyllan och gå i pension, eller söka ett annat jobb.
– Min bror har jobbat för mig i närmare tjugo år, men nu har han tagit ett annat jobb. Jag förstår honom, det här håller inte längre. Det finns kanske 20 kustnära fiskebåtar från Sölvesborg till Ystad, men det skulle inte förvåna mig om hälften försvunnit till nästa sommar, säger han.
Höga målsättningar
Strategin som nu utformas, ”Svenskt yrkesfiske 2020”, ska skapa visioner och målbilder för vad Sverige egentligen vill med fisket. Och målsättningarna är höga: fisket ska vara ekologiskt hållbart, ekonomiskt lönsamt och socialt hållbart. Alla de här tre benen återfinns i lagstiftningen på både EU- och nationell nivå. Men den sista delen – den sociala delen – den som handlar om levande kustkommuner, ett generationsskifte inom fiskekåren och möjligheten att köpa färsk fisk direkt från en fiskebåt – den tycker flera olika aktörer i Skåne och Blekinge har fått för lite fokus i strategin.
–Den sociala hållbarhetsaspekten är mycket svårare att hantera. Den går inte att mäta, den går inte att väga på samma sätt, säger Filippa Säwe, sociolog på Lunds universitet.
Lunds universitet, länsstyrelserna och flera kommuner är alla kritiska i sina remissvar till fiskestrategiförslaget. Nu går de samman med målet att rädda det kustnära yrkesfisket som de är bekymrade ska försvinna.
– Jag har aldrig upplevt någonting liknande, det är alltså väldigt illa, säger Johan Wagnström, fiskeridirektör som skriver remissvaret för bland andra Skåne och Blekinges länsstyrelser.
På Havs- och vattenmyndigheten, HaV, är problemen med lönsamhet inom det småskaliga yrkesfisket känt och de tycker att de gör vad de kan för att hjälpa. Men de har inga råd till den kommun eller yrkesfiskare som vill vända utvecklingen.
– Jag vet inte vad de ska göra. Jag tror det sker en utveckling som gör att det går generellt mot färre och färre fiskare, säger Patrik Persson, enhetschef på Havs- och vattenmyndigheten.
Har lett till hamndöd
Den nya strategin kan också ligga till grund för ett system med köp- och säljbara fiskekvoter, det vill säga att fiskaren får rätt att handla med sin rätt att ta upp fisk ur havet. Men på Island och i Danmark har det här systemet lett till att stora flottor helt konkurrerat ut de småskaliga fiskarna, vilket lett till att många hamnar fått stänga helt.
– Vi är rädda att det kan bli så här också och det är därför vi har sagt från politiskt håll att nu är det nog, nu får det vara slut. Nu måste vi ta tag i den här frågan och jobba med regeringen eller mot regeringen och de här verken som bestämmer, säger Karl-Erik Olsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Simrishamn.
Han har nu kontaktat flera av sina kollegor i de Blekingska kustkommunerna för att tillsammans kunna påverka myndigheterna att underlätta för de småskaliga och kustnära fiskarna.
– Vi försöker ju gynna det småskaliga fisket så gott som möjligt, men jag tror också att det kanske kan vara svårt att sälja sin fisk. Att det är ett marknadsproblem. Det finns kanske inte så stora möjligheter att utveckla det här i alla delar, säger Patrik Persson.
Anledningen till att det är tufft för yrkesfiskarna är flera, enligt fiskarna själva. De pekar på dels försvårande regler och dåliga priser på fisk, men också att sälstammen blivit ohanterligt stor. Sälarna tar en stor del av torsken och tar dessutom sönder fiskeredskapen.
I Skillinge har Anders Paulsson sin båt till salu. Den har varit till salu i två år.
– Finns det någon köpare är han välkommen hit, säger han och samlar ihop ännu ett garn som en säl bitit sönder.