Två veckor har gått sedan den trettioårige mannen själv på ett utförligt och detaljerat sätt beskrev hur han slog sin fru med en hammare, och sedan kastade ned henne och deras gemensamma spädbarn för en klippkant i Dalby stenbrott.

– Vi tror på honom och har lagt hans erkännande till grund för bedömningen, och den styrks också av den tekniska bevisning som finns, säger Göran Lundahl.

Den 30-årige mannen ville själv dömas till fängelse, men för dråp istället för mord. Han ville även se ett tidsbestämt straff. Men så blev det alltså inte.

– Det är ett angrepp på personer som är skyddslösa, och ett utdraget lidande under lång tid. Så vi tycker sammantaget att det här är så pass allvarliga gärningar att det måste bedömas som mord, och det är också därför vi väljer den påföljd vi gör, säger Göran Lundahl.

Följer rättsliga rådet

Mannen har beskrivit hur ett inre tvång drev honom att döda sin familj, och att han försökte hålla emot så långt det var möjligt. Den rättspsykatriska undersökning som först gjordes kom fram till att han lider av en allvarlig psykisk störning, men sen gjordes ytterligare ett utlåtande från Socialstyrelsens rättsliga råd, där den psykiska störningen tonades ned. En linje tingsrätten alltså valt att följa.

– Ett av problemen var ju att den rättspykiatriska undersökningen genomfördes när mannen fortfarande satt häktad med restriktioner. Man hade inte förundersökningen riktigt klar. Och resonemanget från Rättsliga rådet tar också avstamp i detta. Det är en skillnad i art och grad, snarare än två väsensskilda bedömningar.

Mannen har själv sagt att han hellre ville ha fängelse än vård, är det något som kan påverka hur rätten väljer att döma?

– Nej, det har vi inte vägt in på något sätt. Vi har bestämt den här påföljden utifrån vad det är den här gärningen ska ha.