Roshanak Nozouri Rad kom till Sverige från Iran för nio månader sedan för att gifta sig med sin make Nader. Som ny i landet och förstföderska var hon mån om att få ha sin mamma Faranak vid sin sida under förlossningen och den första tiden därefter. Men så blir det alltså inte, efter ambassadens avslag på Faranaks visumansökan.
– Jag förstår det bara inte. Hon har mig, sin dotter, i Sverige och ska få ett barnbarn, hennes första. Och jag behöver henne. Det kan inte vara rätt att hon inte får komma hit, suckar Roshanak.
Inga kommentarer
Vare sig ambassaden i Iran eller utrikesdepartementet i Stockholm ger några kommentarer i ärendet. SVT Nyheter har tagit del av beslutet, där den springande punkten är ”risken för olaglig invandring”.
Roshanaks mamma är 51 år, hemmafru och försörjs av sin make, men ambassaden säger sig sakna uppgifter om parets ekonomiska situation och bostadsförhållanden. Därmed finns, heter det, tvivel om hennes avsikt att återvända till Iran efter ett Sverigebesök.
– De misstänker väl att hon har ”ingenting att förlora” på att stanna kvar här. Men faktum är att ambassaden inte ställt några frågor eller krävt någon dokumentation om till exempel hennes tillgångar eller lägenheten som hon äger ihop med sin man. Det är sant att hon saknar formell anställning, men så är det ju för iranska hemmafruar i hennes generation, berättar Roshanaks man Nader Entezarjou, som hjälpt sin svärmor med att fylla i ansökningshandlingarna.
Inga problem tidigare
Han har, till skillnad från sin unga fru, bott över 30 år i Sverige och under den tiden haft gott om iranska gäster.
– Jag har säkert haft en 30–40 släktingar och vänner på besök. Det har aldrig varit några problem, varken med att få visum eller med deras återresa. Ambassaden kan gärna kolla om de vill, säger Nader.
Han tänker tillsammans med sin svärmor överklaga ambassadens beslut, till förvaltningsrätten.
Lång handläggningstid
Handläggningstiden är dock cirka tre veckor, enligt de besked han fått, och parets dotter föds alltså om knappt två.
– Det är med andra ord tveksamt om vi ens hinner få något utslag, konstaterar Nader.
Roshanak säger att hon har svårt att klä sina känslor i ord.
– Om inte ens min egen mamma får visum, vilka chanser har då andra vänner eller familjemedlemmar att någonsin få komma och hälsa på mig? undrar hon.