Emanuel Schmidt är masterstudent på Lunds tekniska högskola. Han pluggar för att bli kustingenjör – ett relativt ovanligt yrke i Sverige jämfört med i andra länder.

När en tysk flicka och hennes pappa omkom i en badolycka vid Haväng norr om Kivik i augusti 2015, fick han idén till sitt examensarbete: han skulle mäta strömmarna längs Österlens stränder. Trots att mycket muntlig kunskap finns bland bofasta och fiskare som vet hur de ska navigera i vattnen, finns det ingen forskning om hur strömmarna beter sig.

– Jag har varit i kontakt med Simrishamns kommun och hoppas att mina resultat kan ligga till grund för hur de informerar och varnar badare. Än så länge ser informationen ungefär likadan ut vid alla stränder, vilket egentligen är fel, eftersom strömmarna ser väldigt olika ut. Det beror i sin tur på hur strandbottnen ser ut, säger Emanuel Schmidt.

Jämför med historiska data

Med hjälp av en gps, som ligger i en så kallad drifter – en liten kon som beter sig ungefär som en människa skulle gjort i vattnet – läser han av vattnets rörelser. Resultaten av mätningarna ska sedan jämföras med historiska väderdata om hur vindarna blåst vid drunkningsolyckor i området från 1950-talet och framåt. Resultatet, hoppas Emanuel Schmidt, ska kunna ligga till grund för bättre badinformation till turister och fastboende.

– De flesta badar nog när det är fint väder. Men det verkar som om vi inte riktigt har koll på hur föräddiska de här vattnen kan vara, om man badar vid fel tillfälle, säger Emanuel Schmidt.