Foto: SVT

Sociala medier visar vägen till friheten

Uppdaterad
Publicerad

Flyktingar använder sociala medier för att hitta nya vägar när de flyr och volontärer kan stå i direktkontakt med flyktingarna på båtarna på Medelhavet.

Kommunikation över sociala medier förändrar migrationen, både för flyktingar och för de frivilliga som räddar liv.

– Efter hösten i Malmö förstår jag vad man menade med sociala mediers makt under den Arabiska våren, säger Petruska Rogmark, volontäransvarig.

Under det senaste halvåret har Europa sett den största flyktingkrisen i modern tid.

Bortom den stora offentlighetens öga, i gruppsamtal på sociala medier, pågår samtidigt försök till strukturskapande i flyktvägarna och i frivilligarbetet.

Ioanna Tsoni, doktorand vid Malmö högskola, studerar hur sociala medier påverkar migration. Hon menar att kommunikationsmönstren har skapat helt nya mönster.

– Det gäller såväl flyktingarna själva som för de människor som skannar horisonterna efter båtar, och de som väntar på tågen i Europa, säger Ioanna Tsoni, till SVT Nyheter Skåne.

”Som Anonymous”

Hon berättar om frivilliga i Sverige och andra europeiska länder, som från sina hemländer står i direktkontakt med båtar som korsar Medelhavet mot den grekiska övärlden.

– På internet cirkulerar ”nödnummer”. Innan man sätter sig i båtarna har många försäkrat sig om att man har tillgång till något nummer, så att man kan informera människor om att man är på väg och att hjälp finns, säger Ionna Tsoni.

Frivilliga arbetar med att fånga upp koordinater från båtarna. På så sätt kan man underrätta myndigheter och hjälporganisationer om vart båtarna är på väg.

På så sätt kan hjälpinsatsen riktas dit där behovet är som störst.

– På ett visst plan liknar det nätaktivistgruppen ”Anonymous”. Det finns många människor som dagligen gör livsavgörande insatser, men som inte vill skylta med det i offentligheten, säger Ioanna Tsoni.

Kartorna viktiga

Amr befann sig under förra året på flykt från Syrien till Sverige. Han bor i dag på ett asylboende i nordvästra Skåne.

Amr berättar hur han, under flykten genom Europa, använde applikationer på mobilen för att kommunicera med vännerna.

– Kartorna var viktigast. Jag kunde ladda ned dem från nätet och använda dem när mobilen var offline. På så sätt kunde jag följa den väg som människor före mig hade tagit, säger Amr.

Grupper på Facebook, meddelanden via Whatsapp och samtal via Viber. Dessa var verktyg som Amr använde.

– Varje dag skriver tusentals människor i grupperna. Man kommunicerar för att försöka hitta vägarna som fortfarande är öppna. I dag kan man läsa hur människor sitter fast i Grekland, säger Amr.

Förberedda i Malmö

Via sociala medier lyckades frivilliga åstadkomma en hjälpinsats som myndigheterna var oförmögna till, menar Petruska Rogmark, volontäransvarig på Refugees Welcome to Malmö.

– Vi hade örat mot marken. Vi fick under hösten hela tiden information om hur många människor som var på väg mot Malmö och vilka behov som fanns, säger Petruska Rogmark.

Under några höstmånader blev Posthusplatsen i Malmö centrum för det svenska flyktingmottagandet. Snabbt spriden information och kommunikation krävdes för att styra arbetet.

– Utan Facebook hade vi aldrig kunnat göra det vi gjorde. Jag har aldrig riktigt förstått vad man menade med sociala mediers makt över den Arabiska våren, men efter hösten 2015 i Malmö står det fullständigt klart för mig, säger Petruska Rogmark.

Hon utvecklar nu en webbapplikation som ska förenkla och effektivisera arbetet med att samordna volontärinsatser i samband med flyktingmottagande. Projektet har tilldelats över en halv miljon kronor i stöd från statliga innovationsmyndigheten Vinnova.

– Jag tror inte att vi kan föreställa oss hur migrationen hit kommer att se ut framöver. Gränskontrollerna har helt förändrat situationen, men jag tror att det kommer en andra våg, säger Petruska Rogmark.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.