Det är fredag kväll på samlingslokalen för Ensamkommandes förbund i Malmö. Ett par unga killar laddar inför kvällens fotbollsmatch. Omad Mahmoudi, vice ordförande, berättar om vad han bevittnade på Stockholms gator häromveckan.
– Jag såg fascistiska grupper som attackerade ensamkommande barn och människor med invandrarbakgrund, säger Omad Mahmoudi och syftar på händelserna när ett hundratal personer i högerextrema kretsar och fotbollshuliganer gav sig ut på gatorna för att attackera ensamkommande barn.
– Jag såg också många barn som rör sig runt Sergels torg, berättar Omad Mahmoudi.
Även i Göteborg
Attacken i Stockholm har föregåtts av anklagelser om kriminalitet mot ensamkommande barn som lever på gatorna, en situation som också uppmärksammats i Göteborg.
Enligt en artikel i Göteborgs-Posten har socialförvaltningen i Göteborg kontaktat Malmö stad eftersom liknande problem skulle finnas även där.
Men varken kommun eller polis har dock fått några indikationer på att barn som avvikit lever på gatorna i Malmö.
– Jag har frågat runt bland den personal arbetar ute på fältet och de har inte fått några indikationer på att det skulle se ut på det sättet. Om så vore fallet så skulle Malmös sociala jour få signaler från bland annat polisen, säger Ulrica Wickman, avdelningschef på Sociala resursförvaltningen.
– I Malmö har vi en trend av fler ensamkommande barn utan vårdnadshavare som är ute på staden och rör sig. Men de flesta bor på asylboende. Vi har många som är efterlysta men vi har svårt att hitta dem för de är inte identifierade från början, säger Glen Sjögren, kommunpolis och tidigare chef för polisens ungdomssektion.
Malmö transitstad
Han tror att de ensamkommande som lever på gatorna använder Malmö som en transitstad på vägen mot Oslo, Göteborg och Stockholm.
– Jag tror utan att veta att en del av de här ungdomarna vill försvinna; då är det lättare att försvinna i en större stad, säger Glen Sjögren.
Samtidigt finns det i dag en oro kring de barn som har avvikit från skånska kommuner: Sedan september har 2205 barn avvikit från Trelleborg; under samma period försvann 1984 barn från Malmö, siffror som kan komma att justeras uppåt.
– Det är anmärkningsvärt att vi vet så lite som vi gör. Det försvinner hundratals barn varje år och ändå har vi ingen nationell myndighet eller regional aktör som för statistik eller kartlägger vem det är som försvinner och vart de tar vägen, säger Åsa Göransson, verksamhetsutvecklare på Rädda Barnen i Malmö.
– Det känns oroande att barn och ungdomar är ute och rör sig i landet utan att vi vet var de är eller var de bor. De kan utnyttjas på olika sätt också, säger Glen Sjögren.
Arbetsgrupp startad
Oron och okunskapen om var barnen tar vägen har föranlett att en arbetsgrupp har startats inom Länsstyrelsen i Skåne. Samverkan mellan myndigheter och organisationer ska förebygga att inte fler barn faller mellan stolarna.
– I dag, när man lägger större fokus på de här barnens återvändande, så blir reaktionen det motsatta: Vi stöter och vi skjuter de här barnen längre bort från samhället och dess skydd, säger Åsa Göransson.