”Sanna”, som vill vara anonym, är femton år och ska precis skrivas ut efter en längre tids slutenvård. När hon först kom hit hade hon tappat lusten att leva och det var jobbigt i skolan.

– Jag hade en depression, väldigt mörka tankar, och ja det var mycket som inte fungerade i livet, säger Sanna.

En viktig del av Sannas läkning och behandling har varit det ordlösa mötet med Tindra.

– Det är så lätt att förstå Tindra. När man pratar med en människa blir det ofta missförstånd. Det är inte ja eller nej, utan det är kanske eller vi får se senare. Men just med Tindra blir det rak kommunikation, säger Sanna.

Här kan du se ett längre tv-reportage om labradorpudeln Tindra.

Du får väldigt många hundpussar?

– Det har väl blivit en grej också. Det har ofta blivit att när hon kommer in till mig så blir det pusskalas direkt.

Ny arbetsmetod i Malmö

Barnpsykiatrins heldygndsvård har 21 vårdplatser för barn och unga från hela Skåne. De flesta som vårdas här har ätstörningar, depressioner eller någon form av autismspektrumdiagnos.

I Malmö har man sedan 2015 ett nytt arbetsätt. Redan från första dagen får patienten en tydlig vårdplan och är med och utvärderar sin vård hela vägen.

En viktig del i det nya är vårdhunden Tindra.

– Vi arbetar ju efter recept med vårdhunden. Till exempel med att dämpa ångest, oro, rastlöshet och så arbetar vi med uthållighet och koncentration. Vi arbetar även en del med att få bort tvång, säger Sofi Johansson, certifierad vårdhundsförare.

”Hunden med sina ögon”

Enligt Anders Olin, enhetschef på BUPs vårdavdelning i Malmö, märks det när det är en hund på avdelningen. Då strömmar patienterna fram ur sina rum och vill träffa Tindra.

Men vad är det en hund kan göra som inte en doktor kan göra?

– Den kräver inte svar på komplicerade frågor. Den ställer inga krav på någonting, den är bara där och bjuder in till att gosa med den. Det går inte att låta bli att gosa eller kela lite med hunden så det är ett enkelt sätt att få en kontakt utan krav.

Och varför är det viktigt för de här ungdomarna?

– Det kan vara ungdomar som helt enkelt är så trötta på att prata. De är trötta på människor som vill dem något hela tiden, anstränger sig för att fråga och fråga. Så kommer den där hunden med sina ögon och ligger och tittar och bjuder in till kontakt, säger Anders Olin.

Ser hoppfullt på framtiden

Efter många månader ser Sanna hoppfullt på framtiden igen. Nu förstår hon vad som är viktigt för henne och vad hon behöver för att trivas.

– Jag har fått hjälp med jättemycket. När vi började så klankade jag ner på mig själv när det gick dåligt, när Tindra inte gjorde som jag ville att hon skulle göra. Det blev ofta en väldigt negativ spiral. Men det har vi tränat upp och nu är det mycket lättare ifall det blir fel. Sen har Tindra hjälpt mig väldigt mycket med min koncentration och uthållighet, även tvång, och att sluta tvätta händer, säger Sanna.

Har du lärt känna dig själv genom Tindra?

– Jag har lärt känna mig själv mycket bättre. Det var så solklart vilka problem jag hade i relation till Tindra. Att hålla koncentrationen på en sak och kunna göra flera saker samtidigt, även om det var bilar som kör och fåglar som låter och människor som pratar.

”Jag har lärt mig så mycket”

Nu ska du skrivas ut. Vad händer nu med Tindras och din relation?

– Ja, jag vet inte, vi kanske träffar på varandra nån gång på stan eller nån annanstans. Men det blir inget mer tränande som vi har gjort nu.

Hur känns det?

– Det klart att det känns konstigt, men jag har lärt mig så mycket och har fått en helt annan vetskap om saker och ting, så det tar jag verkligen med mig härifrån, säger Sanna.

”Sanna” i reportaget heter egentligen något annat.