Efter 40 år i Växjö har Sverige blivit hennes hemland.
– Det enda jag visste om Sverige innan jag kom hit 1975 handlade om Nobelpriset och Ingemar Bergmans filmer. Annars visste jag ingenting, berättar Elisa Roman.
Dödade inför barnen
Men hon förstod att hon skulle bli tvungen att ge sig iväg, militären trakasserade familjerna med jämna mellanrum för att visa sin makt.
– Barnen tvingades se hur militärer kom in i vårat hem och slog sönder allt som fanns. De sköt ihjäl vår hund framför barnens ögon och sparkade sönder tänderna på vår hemhjälp. De kom med en grävskopa och grävde sönder hela vår trädgård. Med det fanns många familjer som var med om mycket värre saker än vi under månaderna efter kuppen, säger Elisa Roman.
– Vi tror att de här militärerna fick droger för att kunna utföra alla hemskheter mot vanligt folk, säger Elisa.
Flydde med sin syster och barn
Elisas syster hade arresterats den 18 september 1973, en vecka efter militärkuppen.
Ett år senare när hon frigavs sökte hon asyl i Sverige tillsammans med sin då sexårige son. Sju månader senare följde Elisa Roman och hennes då femåriga dotter efter den äldre systern till ett helt nytt liv, först på flyktingförläggning i Alvesta och sedan bostad och arbete i Växjö.
Djupa sår
På ytan började livet se normalt ut, men såren efter militärkuppen tog lång tid att läka.
– Min syster pratade aldrig om vad hon upplevt i fängelset, förrän två veckor innan hon gick bort. Då kunde hon för första gången berätta för mig om de hemska saker hon varit med om.
– Fortfarande finns många chilenare i Sverige som aldrig kommit över de fasor som de upplevt. Många kvinnor som våldtagits och ändå försöker klara av livet. Men jag har också känt många som har tagit sina egna liv sen de kom hit till Växjö, berättar Elisa Roman sorgset.
Brodern bor kvar
2006 reste Elisa Roman tillbaka till Chile för att hälsa på sin bror som bor kvar i landet. Den resan gav henne en viktig insikt.
– När jag kom tillbaka till Chile efter 31 år så kände jag så tydligt att mitt hem är inte där nu, utan i Sverige. Jag har levt här i 38 år och jag har mitt hem och mitt arbete i Växjö och min pappa är begravd här. Mina barn bor här och barnbarnen och mitt första barnbarnsbarn också, berättar Elisa Roman som lärt sig att det går att dela sitt hjärta.