Det var ett utbrott av hiv bland narkomaner som var den utlösande faktorn till att sprututbytesprogrammet startade i Kalmar 2012. Då var man bland de första landstingen i Sverige som införde sprutbyten, att sjukvården skulle tillhandahålla rena sprutor till narkomaner var omdebatterat.
Men att man just försökte stoppa en allvarlig epidemi gjorde att kritikstormen till viss del uteblev i Kalmar, säger Annica Boija, ansvarig sjuksköterska på sprututbytet.
– Det fanns ett motstånd innan, men vi hade väl lite tur i oturen i och med hiv-epidemin för de negativa rösterna var inte lika högljudda just då, säger hon.
130 personer inskrivna
I dag är 130 personer inskrivna i programmet, och inget nytt utbrott av hiv bland de inskrivna har förekommit sedan dess.
Man har heller inte konstaterat ett enda fall av Hepatit B och minskat antalet infektioner vid stickstället hos de som byter sina sprutor. Hepatit C hade däremot de flesta narkomanerna redan innan de började byta sina sprutor.
– Redan från start gick det inte många veckor förrän vi hade 80 stycken inskrivna. Sen har det sakta kommit till lite nya, det gör det kontinuerligt hela tiden.
”De här människorna syntes inte”
Annica Boija tycker att tonen i debatten kring sprutbyte förändrats radikalt under de fyra år som verksamheten i Kalmar varit i gång. I dag vill regeringen exempelvis att möjligheten för kommuner att lägga in ett veto mot sprututbyte ska slopas, och man utreder ett nationellt program för sprututbyten.
– Jag tror inte man såg hela bilden tidigare, och syftet, nämligen att förhindra smittspridning och bidra till en god hälsa. Det handlar inte om något legaliserande av droger. De här människorna syntes inte i någon statistik någonstans, men nu ser någon dem.
Stort mörkertal
Det finns solskenshistorier där man genom sprututbytet i Kalmar lyckats förmedla kontakt till övriga missbruksvården, där missbrukare fått hjälp att sluta, säger Annica Boija.
Men mörkertalet är fortfarande stort. Det är långt ifrån alla missbrukare som söker sig till sprututbytet.
– Vissa är rädda eftersom de tror att de ska registreras. Sen finns det en stor andel som använder droger intravenöst som inte alls är föremål för socialtjänst eller liknande. De jobbar och lever ganska normala liv och söker sig överhuvudtaget inte till vården, säger Annica Boija.
Långt att åka
Ett sätt att hjälpa fler är att öppna fler kliniker, säger hon. I Kalmar län finns bara en, på länssjukhuset i Kalmar, och det skulle behövas fler i norra länsdelen.
– Vi når inte ut till alla. Vissa kanske har 16-17 mil att åka för att byta ut sin spruta, så självklart är det lättare för de som bor i Kalmar. Det vore lämpligt om alla i länet kunde ha samma möjlighet.