– Vi måste fortsätta att vara ett gott exempel i världen för hur man kan jobba med immateriellt kulturarv, så det gäller att ligga på nu, säger Meg Nömgård verksamhetsledare för Sagobygden i Ljungby. 

Föreningen Berättarnätet Kronoberg, bildades 1990 för att hålla liv i det muntliga berättandet, och för 27:e året i rad arrangerar de en berättarfestival i Ljungby.

Berättarnätet Kronoberg, är aktiv i tre kommuner, Ljungby, Alvesta och Älmhult. Tillsammans med sagomuseet, sagoberättarna och sägenplatserna utgör de Sagobygden.

Se inslaget här: Flera kända sagoberättare har rötter i Småland

”Ett erkännande av många års arbete”

Sagobygden blev nyligen nominerad av regeringen till Unesco:s register över så kallat immateriellt kulturarv. Traditioner som berättande, dans och sång ingår i den här kategorin.

Det är den småländska berättartradition som har uppmärksammats.

– Vi är fantastiskt glada och ser nomineringen som ett erkännande av 30 års arbete med att lyfta fram den här regionens muntliga berättartradition, säger Meg Nömgård verksamhetsledare för Sagobygden i Ljungby

Världslistan innebär mer ansvar

Under hösten 2018 får Sagobygden besked om Sverige får en placering på världslistan.

–  Det innebär att vi kommer dela med oss av våra kunskaper och erfarenheter till resten av världen men samtidigt innebär det också ett ganska stort ansvar. Vi arbetar hela tiden för att Sverige ska fortsätta vara ett gott exempel i världen på immateriellt kulturarv, så det gäller att ligga på nu, berättar Meg Nömgård.

Sagobygden uppstod inte av en slump

Det finns en historisk förklaring till varför Sagobygden ligger just här i Kronoberg.

Småland har en lång historia av folksagor och sägner. Härirfrån kommer Sveriges mest högstående samlingar av 1800-tals folklore.

Flera av de äldre kända sagoberättarna har sina rötter i Småland, bland annat Mickel Lång, Gunnar Olof Hylten-Cavallius och Carl Willhelm Von Sydow.

”Hämmas inte av nationsgränser”

Många sagor som tros vara småländska har visat sig vara internationella och har berättats i hundratals år.

– Vi  arbetar en del med integrationsprojekt, och vi vet ju att när vi berättar dessa klassiska småländska sagor så är det inte ovanligt att någon har hört samma saga i sitt tidigare hemland, säger Meg Nömgård.