Barn – och ungdomspsykiatrin (BUP) får ofta remisser från vårdcentraler eller socialsekreterare som slår larm om att ett asylsökande barn mår dåligt psykiskt. Men i många av fallen skickas barnen utan att de uppvisat några symptom.  

– Oftast skriver man en remiss på deras berättelse mer än på att de visar upp tydliga symtom. När vi sedan träffar barnen visar det sig att de efter omständigheterna har ett ganska okej mående, berättar Torbjörn Lundholm, psykiatrisjuksköterska på BUP i Växjö. 

Så finns det många som skickas till er i onödan? 

– Det kan man tycka med facit i hand. 

Redan i oktober i år är antalet barn som besökt kliniken under sin asylprocess 38 procent högre än det totala antalet barn som kom under hela 2015. De flesta är pojkar som kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarn.

Infört nya rutiner

Sedan september i år har Region Kronoberg en ny rutin som innebär att alla barn först besöker familjehälsan som i sin tur ska skicka vidare de som visar svårare symptom till BUP.

– Det är varierande grad av stressymptom som hjärtklappning, yrsel och huvudvärk. Ofta också självmordstankar för att man är inne i en jobbig process när man riskerar utvisning.

När man hanterar en asylprocess som kan vara lång och otrygg och samtidigt kanske brottas med traumatiska upplevelser från hemländerna och flykten finns risken att hamna i allvarlig psykiskt ohälsa. För att minimera riskerna menar Torbjörn Lundholm att det är viktigt att dessa barn tidigt får hjälp att strukturera upp sin vardag. 

Struktur och fysisk aktivitet

– Det gäller att hålla igång ungdomarna från morgon till kväll. Skolan är jätteviktig och även fritid med fysiska aktiviteter underlättar måendet. Rör man på sig så sover man bättre och är man igång så tänker man mindre på det som är jobbigt.

Men är inte det bara en tillfällig lösning. Kommer inte tankarna tillbaka? 

– Jo, men då minskar de i intensitet. Tiden läker. Barn kan varit med om svåra saker men är suveräna på att ställa om, säger Torbjörn Lundholm.